Det beror kanske på?
Jag har pliktskyldigast läst ”Igelkottens elegans” av Muriel Barbery de senaste veckorna. Upplevelsen har varit ett besviket ”jaha?”. Nu har jag landat till i semesterlunken och läst – skrattat rakt ut och gråtit. Språket, tankarna, historien – nu har de tagit mig med storm. Precis sådär som jag njuter så av. Tänk vad lite ledighet kan göra.
Dagen är nästan för bra för att vara sann. I pausen mellan Sommar i P1 och Eksedler i P1 tog jag mitt premiärdopp i sjön. Efteråt låg jag i solen och torkade.
Det var allt ifrån Solsidan för idag. 
*P*
[...] tycker inte det är så himla fint och vackert och den får mig inte att gråta eller skratta rakt ut. På sin höjd har jag kanske fnissat [...]
“Igelkottens elegans” av Michelle Barbury « Camillas boklåda sade detta 05 juli 2009 vid 18:44
Jag tror Igelkotten kräver lugn och tid till eftertanke. Jag njöt så av denna bok som har så mycket både glädje och sorg, så fint beskrivet. En bok att ta till sitt hjärta.