Om att sitta fast
Mitt första trevande försök att anta utmaningar som jag hittar här – Skrivpuff.
I tjugofem år – i mer än halva mitt liv – har jag arbetat inom samma företag. Resan har gått från att ha varit minstingen med ett mod så stort att de seniora medarbetarna bara log, till att nu vara en ytterst genomsnittlig medarbetare fylld av tvivel. Borde jag inte ta vara på resten av mina yrkesverksamma år och göra något jag verkligen vill? Frågan är ju bara då – vad vill jag?! Jag lever fortfarande i tron om att vakna en morgon och känna glöden – den som får mig att våga hoppa.
I fyrtiofem år – har jag trampat skånsk mylla. I större delen av tiden har jag ifrågasatt mig själv, jämfört mig med andra och nästan aldrig räckt till. Skuggor av vackra, begåvade, lyckliga och driftiga människor har förmörkat mina dagar alldeles för ofta. Min glada framtoning och positiva livsinställning har inte räckt till. Eller är det kanske precis det den har? Vad vore jag utan den?
Livskarusellen snurrar och det går bitvis väldigt fort. Centrifugalkraften trycker mig utåt och jag hoppas att det mitt i detta hysteriska virrvarr ska finnas ett pyttigt, litet hål. Genom det vill jag slungas ut och vidare. Jag önskar mig ny luft under vingarna, nya tankar i huvudet och ett nytt ljus inuti.
Det är i mina tankar jag sitter fast och jag är den enda som kan mig ur det!
*P*
Så känner vi nog alla från tid till annan. Vi klamrar oss fast vid rutiner men blir samtidigt uttråkade av dem. Bra skrivet.
Varmt välkommen i Skrivpuffgänget! Du skriver väldigt androgynt. Gillar det.
Jag tror att ytterst få av de viktiga sakerna i våra liv ”bara händer”. Borde man inte planera in de stora kursändringarna på samma sätt som vi bokar in jobbmöten etc i kalendern ? I hur många kalendrar har vi satt av tid för att förändra våra liv ?
jag har en filosofi (som jag tyvärr är alldeles för bra på att ignorera), och den går ut på att man ska planera in viktiga saker som ska förändra livet och göra det de dagar när allt känn möjligt och det är högt i tak inuiti huvudet.
Och de dagar när man känner sig liten och förkrympt och viljelös – då ska man bara hålla sig till planen och tänka så lite man kan.
Vad tror du om det ?
Ibland kan det vara skönt med trygghet i arbete, förhållande och boende, men man måste våga för att vinna. Jag själv lever ju för dagen, men satt ”fast” i mitt yrke i 20 år innan jag provade på ett helt annorlunda yrke. Det var kul, spännande och helt fel!
Nu skall jag börja jobba efter en låååååång barnledighet(hemma sedan 2003) och har mer fokus på att få in pengar än att trivas på jobbet. Det är lätt att fastna på ett jobb där de man arbetar med är supergoa människor.
Rolig utmaning!
Att sitta fast är inte dumt alltid. Att rötterna sitter fast utnyttjar den böjliga björken som på det viset kommer igenom stormarna. Gamla raka furor, de rivs upp ur jorden.
Att du är medveten om det och att du kan formulera det är en bit på vägen.