Hemresemorgon
Det här var tänkt som ett vanligt morgoninlägg, men när dagens utmaning lyder ”Skriv om att vara på uruselt humör” åker jag snålskjuts.
*~*~*
Diskmaskinen kluckar i köket, kaffet står i en kopp bredvid datorn.
När gröten är avklarad ska jag plocka i ordning och dammsuga. En halvtimmes färd härifrån väntar Vanligheten. Den med en hund som pockar på uppmärksamhet och två döttrar med egna liv. Kommer jag att mötas av stampat klädgolv och tomma popcornspåsar, eller vågar jag tro att mitt somriga humör ska ligga kvar som ett högtryck över Skåneland även framöver?
Är det något jag aldrig kommer att kunna hantera, så är det just det. Jag har varit iväg – om så bara för några timmar – batterierna har laddats via en fika på stan, eller en förmiddag på stranden. Glad och varm inombords återvänder jag till vårt lilla hem. Redan vid grinden kan det vara tvärstopp, där ser jag nämligen in i köket. När då travar av kastruller har krönts med en micropopspåse, går topplocket på mig! Jag kan bli fullkomligt rabiat när jag sedan öppnar ytterdörren och får trippa likt en prinsessa över gymastikskor, klarröda, väldigt högklackade pumps och en och annan FlipFlop. När sedan en yster dalmatiner vispar runt och hälsar mig välkommen, förflyttas röran till en annan dimension.
Så kan det alltså vara. Låt oss nu, för husfridens skull, hoppas att jag slipper den upplevelsen när jag kommer hem om några timmar.
*P*
Oj, vad bekant den texten var. Stampat klädgolv (ler). Igår var nästan alla rena badlakan slut här, jag skulle tvätta och 8 st halvunkna badlakan lyckades jag hitta när jag gick igenom alla lager av just stampat klädgolv. Mitt hallgolv var finns det…jo nånstans under alla vita gympadojor stora som båtar. Låt oss hoppas att dina ungdomar gjort ett tafatt försök att plocka undan inför din hemkomst.
Jag är inge pedant, långt därifrån men där går även min gräns.
Kan se röran framför mig. Hoppas som sagt att det inte är riktigt så illa när du kommer hem.
Ajajaj – här kan vi prata om förväntningar och negativa sådana. Det där är inbyggt i tonårsförälderns liv – att kliva över skor och ha berg av veckogammal kletig disk! Inget man får låta sig bli uppjagad över – åtminstone inte i förväg. Barnen lever och är friska!
(Jaja jag vet att det är lätt för mig att säga som slängde ut mina smutsgrisar för 1,5 år sen …)
”..förflyttas röran till en annan dimension” Den meningen gillade jag.