Vad underligt. Jag tänkte på dig för bara någon dag sedan, kanske igår, för jag mindes att din hund var född samma år som min. Jag undrade hur din hund mådde med tanke på sin höga ålder, och idag läser jag detta…
Hur har han varit den senaste tiden? Gick det fort? Om du vill får du gärna maila och berätta.
Jag tittar varje dag på min gamle Alex som är född 941025. Han hör inget, ser dåligt och han är stel och trött men får ändå dagligen sina glädjefnattskutt. Med ett hjärta så förstorat att det vilar på bröstkorgen har jag de senaste tre åren trott att han är nära himlen men än hänger han i. Så länge han bara är gammal och trött vill jag inte ta bort honom men blir han sjuk känns valet lätt.
Även djuren följer oss liv efter liv, så du kan vara säker på att han väntar på dig tills ni möts igen…
Åh, så sorgligt. Visar barnen bilden och vi tänker alla tre på livets skiften. Lillebror drar paralleller till mormors gamla katt, som inte heller finns mera, och tror att de kan bli kompisar i hund- och katt-himlen. För där g ö r det liksom inget att det är en hund och en katt – det är mest som liksom själen som är där och den vet inte vilket djur den är, så de kan vara vänner.
En dag då orden försvinner…
*ömhetskram*
Åh, stackars du! Det är så tungt när det är slut på ett hundliv även om man vet att den dagen kommer.
Lille vovven – han fick leva länge och hade det säkert finfint hemma hos er.
Tänker på dig!
Så fin han var, voffs.
Kram!
Vad underligt. Jag tänkte på dig för bara någon dag sedan, kanske igår, för jag mindes att din hund var född samma år som min. Jag undrade hur din hund mådde med tanke på sin höga ålder, och idag läser jag detta…
Hur har han varit den senaste tiden? Gick det fort? Om du vill får du gärna maila och berätta.
Jag tittar varje dag på min gamle Alex som är född 941025. Han hör inget, ser dåligt och han är stel och trött men får ändå dagligen sina glädjefnattskutt. Med ett hjärta så förstorat att det vilar på bröstkorgen har jag de senaste tre åren trott att han är nära himlen men än hänger han i. Så länge han bara är gammal och trött vill jag inte ta bort honom men blir han sjuk känns valet lätt.
Även djuren följer oss liv efter liv, så du kan vara säker på att han väntar på dig tills ni möts igen…
Varm kram
Åh, så sorgligt. Visar barnen bilden och vi tänker alla tre på livets skiften. Lillebror drar paralleller till mormors gamla katt, som inte heller finns mera, och tror att de kan bli kompisar i hund- och katt-himlen. För där g ö r det liksom inget att det är en hund och en katt – det är mest som liksom själen som är där och den vet inte vilket djur den är, så de kan vara vänner.
Usch Pellisen!
Kramar om massor!
Det är alltid svårt att ta farväl av en god vän.
Sänder en stor, varm kram genom cyberrymden.
/Wanda
[...] Bredvid lappen ett litet kuvert med en lock. Den hade dottern klippt dagen innan detta. [...]