En natt bland alla andra
Jag drömmer igen.
Inatt var jag vid havet. Egentligen var jag inte alls där för att bada, men ville såklart ta ett dopp iallafall. Det var då allt körde ihop sig. Kamera och väska och kläder var i vägen. Jag hittade ingenstans att lägga mig bekvämt, klipporna var branta och där jag befann mig, nära kiosken och vägen, fanns det hundbajs överallt. Försiktigt satte jag ner mina små rosentassar för att undvika olyckan. När jag äntligen hade fått sitta och lapa sol en stund och reste mig upp, blev det kladdigt varmt mellan tårna. Jag svor som en borstbindare!
I frustration hivade jag över alla mina saker till en man bredvid mig. Vi kände uppenbarligen varandra, eftersom han lättade sitt hjärta och berättade om förmiddagens misslyckade dejt. När han ändå bara skulle sitta och filosofera över ”varför” kunde han lika väl passa mina saker. Tyckte jag. Det gjorde han också, i några minuter. När jag var halvvägs ner till det kalla och kristallklara vattnet, ångrade han sig. ”Hon kanske inte var helt fel, bara lite. Jag får leta upp henne igen.” Jag fick vända tillbaka och göra om min livsfarliga klippklättring.
Nere i havet tumlade lyckliga badare runt. Jag kom aldrig dit ner, utan vaknade.
Drömtydning – någon? 
*P*
Hmmm, det där tål att funderas på.