Två steg fram och ett tillbaka
Idag är ingen bra dag.
Jag börjar förstå att det ser ut så här just nu. Solsken och energi ena dagen – gråludd och bottenfruset nästa dag.
Frågan är vad det är som gör skillnaden? Jag borde kanske ta fram en av alla de där anteckningsböckerna som ligger här och var i huset? Anteckna utan ambition. Stödord om vad det är som gör så ont.
Två djupa andetag och sedan ut på promenad med den prickiga.
*P*
Prommenad låter bra; jag går med!
Livet är inte bara som en påse, det är också som en berg-och-dal-bana!
Färden, såväl i livets som i tivolits bana, är ofta hisnande…med känslor växlande mellan förväntansfullt pirr, och närmast skräckfyllt sug. Det är så det är…livet, och troligen också så det ska vara. Nåja, önskvärt är förstås att få stanna där uppe en lång stund, och njuta av den bedårande utsikten;)
Även om du konstaterat att dagen i dag är, eller var, en obra dag, har du också berättat att du rör dig framåt. För trots allt ligger du på plus…två fram och ett tillbaka, är ju ändå ett fram. Det gör mig glad:) Det är minsann inte bara bankkvinnor som kan det där med siffror;)
Luta dig tillbaka, och åk med…långsamt…
När jag förra terminen läste Kreativt skrivande på högskolan…fick jag lära mig en ”teknik” som jag behållt.
En som passar mig iaf.
En som stryker all censur som vi per automaik ofta anpassar oss efter.
Enkelt egentligen.
JAg sätter på musik som passar den känsla jag har i kroppen eller musik som förstärker den där malande känslan man kan ha utan att sätta fingret på det.
Skriva några ord…för sen låta fingrarna styra, tanke och fingrar i ett…när man stannar upp för censuera sig våga fortsätta även om det brister i sammanhanget.
Som när man drömmer- när den ena bilden snabbt svänger över i en annan…
Flummigt?
Japp- and i love it!
Kerstin – ett nöje att gå på tur med dig! Tack!
Peter – ibland går det inte att bara åka med längre. Bergådalbanan behöver bytas ut mot en tur i de radiostyrda bilarna, eller kanske med färgglada nyckelpigor. Åkbandet är betalt och ibland måste utmaningar till. Uppskjutet eller bara en kopp kaffe, stillsamt betraktande omvärlden. Tack för din omtanke!
antigone – Flumflum när den är som bäst. Pennan läggs ofta till sidan för att censurera, helt rätt. Jag ska försöka mig på din teknik. *puss å massor av kärlek*
Bättre två steg fram och ett tillbaka än ett fram och två tillbaka… Välj att se alla framsteg du gör istället för att bli besviken på att du ibland lägger i backen. Och prickiga vänner om de dessutom är fyrbenta är nästan den bästa medicinen!