Framme!

*pip pip* i mobilen. ”Ditt paket från AdLibris finns nu hos Handlaren.”

Tre paprikor, en burk gräddfil och ett bokpaket. Tiderna förändras! Inte går jag till en bokhandel för att köpa böcker och inte går jag till Posten för att hämta paket. Skulle jag komma på den strålande tanken att gå in på en bensinmack, så är ”bilar” bland det sista jag tänker på. Tiderna förändras.

Nu ska jag sätta mig och bläddra i mina böcker, snusa lite på dem. 

Äntligen är de här!

*P*

”Att leva ett liv, inte vinna ett krig” Anna Kåver, ”Maken” G-B Sundström och ”Smultron och svek”  E Swedenmark  och A Wennström .

I teknikens tidevarv

Jag beställer ofta mina böcker på nätet. Just idag skäms jag litegrann för det, eftersom jag läste om bokhandlarnas framtid på en annan blogg häromdagen. Just nu väntar jag ivrigare än vanligt, eftersom jag vill ”komma igång” med boken som Herr Ps rekommenderade. Då är det lite fiffigt att jag kan följa mitt bokpaket i cybern. 

 

Händelser
2009-10-28	05:42	Malmö	Sorterad
2009-10-27	20:49	Stockholm	Sorterad
2009-10-27	16:02	Posten	Elektronisk förhandsinformation mottagen

  

Nu väntar jag bara på att böckerna ska nå min bostadsort, det lär väl bli imorgon. Under tiden tyckte Herr Ps att jag kunde låna hem boken som e-bok, så det har jag såklart gjort. Men – nej! Det är inte min grej. Jag älskar ju att hålla en bok i mina händer, bläddra i den och sticka nosen ner bland sidorna och sniffa. Det är därför jag gärna smiter inom en bokhandel eller ett bibliotek så fort jag får chansen.

Jag får helt enkelt ge mig till tåls, tills paketen är på plats.  Tid finns och idag när jag var hos läkaren igen fick jag ännu mer av den varan. Min oro att behöva gå tillbaka till arbetet på måndag tog han hand om. Jag är ju rädd om det bräckliga i lugnet som infunnit sig. Jag förstår och känner att mina marginaler är obefintliga. Kan ni tänka er att läkaren var av samma uppfattning!?  Fyra veckors sjukskrivning till, blev resultatet.

Nu fortsätter jag att ta hand om mig! Igår gjorde jag det genom att gå på ett yogapass, det första på drygt två år. Jisses, så stel jag var! Smidig som ett litet kassaskåp. Här önskas bot och bättring! Idag stramar det lite är och där i kroppen. Kanon!

*P*

Jovisst gick jag dit!

Det här är intressant!

När jag var ung ville jag bli veterinär eller psykolog. Tyvärr så var inte mina hjärnceller tillräckligt välorganiserade, så jag slog det ur hågen. Intresset för djur och människor har dock alltid följt mig. Därför lyssnade jag med stor nyfikenhet när psykologen berättade om de rent fysiologiska reaktionerna som kan uppstå när man utsätts för stress. Sedan bedyrade han att jag inte håller på att bli knäpp. Jag har varit allvarligt oroad emellanåt.

Imorse vaknade jag (som så ofta numera) som om någon hade slängt något i golvet bredvid min säng. Pang! Ett skenande hjärta och en hjärna som en karusell där alla spärrar hade släppt. På morgonpromenaden fick jag stanna för att andas. ”Djupa andetag Pernilla. Inget flämtande à la mops!” Jag behövde inte ställa frågor om det där, svaren kom ändå. Det kändes väldigt bra!

På herr Ps [låter bättre] inrådan har jag beställt boken ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig”. Den ska jag läsa till nästa möte. ”Och du kommer inte att få något certifikat för att du har gjort det, så där som ni gör i ditt arbete. Jag kommer inte att bocka av vad du har lärt dig.”  Jag läser för min skull. Tack för det!

Jag vill verkligen lära mig något av det här! Insikten att jag bara tuffar på som ett litet lokomotiv och inte tar hand om det jag känner kom idag. Det går ett tag. Det kan fungera rättså länge. Sedan kommer verkligheten ikapp en.

Nu står jag mitt i min egen verklighet och jag är  min egen försökskanin. Nu kommer det att gå på ren vilja.

Och nyfikenhet.

*P*

*vill inte*

Rädd. Olustig. Pytteliten. Uppgiven.

Idag ska jag träffa en psykolog. Känner mig tom i huvudet och överallt. Kan jag inte få ändra klockan idag igen, hoppa över en timme?

Hela jag säger nej och ändå är det precis det här jag har sett framemot, satt min tilltro till.

*p*

Kan jag inte bara få hitta mig igen, snabbt och enkelt?

Ickeförväntningar

De gånger jag annonserar för vännerna att jag inte riktigt känner för en utekväll och kommer att dra mig tillbaka tidigt, de gångerna blir allra bäst.

Igår var jag och Kloka A på bio och såg ”Brustna omfamningar”. Vi tyckte väl båda att historien var lite tunn, men det är alltid trevligt att se film ”på riktigt”. Att den dessutom visas på den lilla gemytliga ”Spegeln” i Malmö gjorde upplevelsen än bättre.

Min känsla av att vilja återvända hem till soffan var som bortblåst när vi kom ut på Stortorget efter filmen. Det fick bli en krog på Möllevångstorget istället. Där åt vi toast och drack Hof och fick sällskap av några trevliga pågar allt eftersom kvällen gick. Diskussionerna blev många och roliga. Vi pratade bland annat om hur vi har förändrat vår syn på vad som är attraktivt. Intressant att ta del av männens åsikter. 

Idag har jag kokt ärtsoppa. Gottgott! Just nu står en äpplekaka i ugnen och myser. Perfekt meny en regnig söndag. Kul är också att jag pysslar i köket, ett sundhetstecken. Det går framåt, men jag har lovat mig själv (och mina vänner) att inte fara iväg i fullt sken. Tillståndet är bräckligt, det fick jag känna av igår förmiddag.

Två steg framåt  – ett tillbaka.

*P*

När jag var yngre låg biograf Spegeln vid Triangeln *eller Triangelen som vi malmöiter säger* och där visades ”vuxenfilm”. Det visste inte Kloka A, som är inflyttad från norr. Därför uppstod en liten lustig situation när vi stötte på en gammal vän till henne mitt i natten. ”Vi har varit ¨på Spegeln” sa A glatt, varpå mannens ögonbryn åkte upp under kepsskärmen. Jag skrattade och förklarade lugnt för honom att biografen numera ligger på helt annan  plats och visar andra filmer än vad han associerade till. 

Timandervarning

Jag tillhör sorten som aldrig går på rea. Antingen får jag betala fullpris, eller så får jag vara utan. Jag trivs helt enkelt inte i stora folksamlingar där jag måste följa strömmen och inte kan gå dit jag vill. Alla mina vänner vet att jag fungerar såhär. Därför blev jag förvånad när kloka A föreslog att vi skulleåka till IKEA som öppnade igår.

Döm om min förvåning när allt flöt på hur bra som helst ute vid det gigantiska varuhuset. Vakter vinkade in till parkeringen, glada tjejer bjöd på älggodis vid rulltrappan och annan trevlig personal var positiv och hjälpsam. Inte ens i restaurangen var det kaos. Utan större problem hittade vi varsin plats och kunde avnjuta kaffe och prinsessbakelse. Jag och A lyckades fylla en kundvagn tillsammans, och nere vid kassorna var det bara att gå rakt fram till scannern och börja leka.

Utanför kassorna blev det en nostalgitripp när vi hittade kolasnören och AKOkolor.

Som det kan bli!

Jag skulle ju inte ha något!?

 

*P*

Tidig morgon

Klockan är sju. Hunden är promenerad och frukosten inmundigad.

Jag har tassat runt i ett daggvått Bloggland och uppdaterat mig litegrann. Ute är det fortfarande becksvart och nu väntar absolut ingen och ingenting på mig.

Tänk om jag skulle ta med mig Sydsvenskan ner bland kuddar och täcken?

Så får det bli!

*P*

Bokafton

Igår var det så dags för säsongens första sammandrabbning med mina läsglada väninnor.

Under sommaren har lästlusten släppts fri, därför blev det många böcker som nämndes igår. Mina  egna sommarfavoriter var Paulo Coelho ”Veronica bestämmer sig för att dö” och Muriel Barbery ”Igelkottens elegans”.

Det var härligt att höra åsikter på kors och tvärs, se och känna läsnyfikenheten bubbla.

Till nästa gång ska vi läsa en biografi, var och en väljer själv. Spännande!

Har du ett bra tips på en intressant biografi?

*P*

 

 

De där pyttestegen

Helgen tillbringades hos ”Vännen vid sjön”. Det är alltid som balsam för själen att komma dit. Dels beror det på den underbara miljön, och dels beror det på stämningen i huset. Jag känner mig alltid lika välkommen och ”hemma” där. Att sedan min fina vän och hennes goe sambo är kärleksfulla mot varandra är bara bonus. Det är trivsamt med människor som vågar ta i varandra och visa varandra kärlek även inför andra.

I söndags åkte vännen iväg en stund. Hennes sambo satt vid datorn och fixade till sitt cv och jag diskade upp efter lördagens fantastiska gösmiddag. Där och då trivdes jag med livet. Smånynnande gick jag runt, torkade disk och njöt av den ovärderliga utsikten – spegelblank sjö som omgärdades av höstfärgade träd. Någongång under eftermiddagen körde jag hemåt igen. Med mig hem hade jag en burk luktärtsfrön och ett brödrecept. Min lilla behållare för Vänskaplig kärlek hade dessutom fyllts på.  ♥

Lycka!

 

Gårdagen ägnades åt brödbak, enligt det nya receptet. Massor av goda grejor i smeten resulterade såklart i ett vansinnigt gott bröd. Initiativkraft fanns dessutom till att åka till Friskis & Svettis. Ett gympapass där har finfin effekt på mig. Idag känns det lite lagom stramt både här och där i kroppen. 

Tänk ceris tröja och svarta tights, så har ni mig här!

 

*P*

En natt bland alla andra

Jag drömmer igen.

Inatt var jag vid havet. Egentligen var jag inte alls där för att bada, men ville såklart ta ett dopp iallafall. Det var då allt körde ihop sig. Kamera och väska och kläder var i vägen. Jag hittade ingenstans att lägga mig bekvämt, klipporna var branta och där jag befann mig, nära kiosken och vägen, fanns det hundbajs överallt. Försiktigt satte jag ner mina små rosentassar för att  undvika olyckan. När jag äntligen hade fått sitta och lapa sol en stund och reste mig upp, blev det kladdigt varmt mellan tårna. Jag svor som en borstbindare!

I frustration hivade jag över alla mina saker till en man bredvid mig. Vi kände uppenbarligen varandra, eftersom han lättade sitt hjärta och berättade om förmiddagens misslyckade dejt. När han ändå bara skulle sitta och filosofera över ”varför” kunde han lika väl passa mina saker. Tyckte jag. Det gjorde han också, i några minuter. När jag var halvvägs ner till det kalla och kristallklara vattnet, ångrade han sig. ”Hon kanske inte var helt fel, bara lite. Jag får leta upp henne igen.” Jag fick vända tillbaka och göra om min livsfarliga klippklättring.

Nere i havet tumlade lyckliga badare runt. Jag kom aldrig dit ner, utan vaknade.

Drömtydning – någon?  

*P*