Jovisst gick jag dit!

Det här är intressant!

När jag var ung ville jag bli veterinär eller psykolog. Tyvärr så var inte mina hjärnceller tillräckligt välorganiserade, så jag slog det ur hågen. Intresset för djur och människor har dock alltid följt mig. Därför lyssnade jag med stor nyfikenhet när psykologen berättade om de rent fysiologiska reaktionerna som kan uppstå när man utsätts för stress. Sedan bedyrade han att jag inte håller på att bli knäpp. Jag har varit allvarligt oroad emellanåt.

Imorse vaknade jag (som så ofta numera) som om någon hade slängt något i golvet bredvid min säng. Pang! Ett skenande hjärta och en hjärna som en karusell där alla spärrar hade släppt. På morgonpromenaden fick jag stanna för att andas. ”Djupa andetag Pernilla. Inget flämtande à la mops!” Jag behövde inte ställa frågor om det där, svaren kom ändå. Det kändes väldigt bra!

På herr Ps [låter bättre] inrådan har jag beställt boken ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig”. Den ska jag läsa till nästa möte. ”Och du kommer inte att få något certifikat för att du har gjort det, så där som ni gör i ditt arbete. Jag kommer inte att bocka av vad du har lärt dig.”  Jag läser för min skull. Tack för det!

Jag vill verkligen lära mig något av det här! Insikten att jag bara tuffar på som ett litet lokomotiv och inte tar hand om det jag känner kom idag. Det går ett tag. Det kan fungera rättså länge. Sedan kommer verkligheten ikapp en.

Nu står jag mitt i min egen verklighet och jag är  min egen försökskanin. Nu kommer det att gå på ren vilja.

Och nyfikenhet.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Jovisst gick jag dit!

  1. Annika skriver:

    Klokt skrivet.

  2. Claus skriver:

    Vilken livsresa det kan bli

  3. pbloggen skriver:

    Tack Annika! 🙂

    Claus – jo… *nickar instämmande*

  4. fjaderlos skriver:

    Ska man läsa sig frisk alltså?
    Hm, är inte aktivitet bättre. (vet ju inte riktigt vad jag talar om, från fall till fall)

    Hoppas att det fungerar i alla fall.
    🙂

  5. pbloggen skriver:

    Fjaderlos – om det ändå vore så väl! *s*
    Förhoppningsvis får jag ett verktyg i boken, så att jag kan snickra vidare med råmaterialet, dvs mig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s