Olika behov

Jag saknar män i mitt liv.

Ja, du läser rätt – pluralis.

Jag har flera fina vänner som jag umgås regelbundet med. Alla är kvinnor. Manliga vänner finns förstås, men de är mer perifiera. Männen ringer inte och vill ta ett glas vin en kväll. De hör inte heller av sig och kommer hit och pratar om Livet. De mailar på sin höjd, eller dyker upp via MSN. Det är ju så jag har lärt känna dem, männen som finns i mitt liv. De tillhör, utan undantag, kategorin ”Dejter som blev till vänskap.” Jag är ju så himla trevlig, att de inte kan vara utan mig. Eller nåt… Bäst är jag när deras förhållanden kantrar. Då får jag ofta frågan ”Hur tänker hon nu?!?” Numera brukar jag svara ”Fråga henne.”

Det jag saknar är manliga tankar, öga mot öga. Och ett rejält handtag med att klippa ner syrenerna som jag inte når. Ett par taklampor behöver komma på plats. Sånt fixar män. Jag gillar det. Middagen kan jag bjuda på, har inga problem med jämlikhet där inte.

Jag är förövrigt usel på att be om hjälp. Skulle våga be min bror, men han bor ju på Öland!

Grannen har lovat att hjälpa mig med jasminen och syrenen. Men efter det att han råstötte på mig under jubileumsfesten här, vill jag inte fråga igen. Han lovade att ta mig till himmelriket. Han missade ett par detaljer: han är jättegift och jag är inte ett dugg intresserad. Den enda som kommer att närma sig himlen här är jasminen.

 Nu ska jag lyssna vidare på Winnerbäck och tänka på A som just nu är på hans konsert tillsammans med sin kärlek. Snart är det min tur!

Till fina A och hennes kärlek.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Olika behov

  1. Lena skriver:

    Män älskar när man ber dem om hjälp med manliga ting. Så de kan fixa med det medan man står bredvid och håller i verktyg etc och beundrar. För en man – han gör i regel ingenting utan publik. Ja, och det är där vi kvinnor kommer in i bilden..

    Och så förstår jag nu att jag är lyckligt lottad som har 2 söner – de får hjälpa till med häckklippning. Och vara män som jag kan beundra…

  2. Eva Swedenmark skriver:

    Jag förstår dig precis! Tur att jag har en lång snäll son! Plus två händiga döttrar.
    Det som förvånade mig efter skilsmässan var annars att de män jag tidigare var så god vän med i den gemensamma bekatskapskretsen att vi fikade och åt lunch nu försvann putz weg ur mitt liv, som om jag blev farlig att umgås med när jag inte var gift. Jag fattar ingenting av det men det är ett faktum. I och för sig blir jag inte bjuden till dem och deras fruar på parmiddagar längre heller. Tur att man har sina kloka roliga underbara kvinnliga kompisar!

  3. Annika skriver:

    Så träffande och roligt skrivet! Hellre en häck hög som himmelen än en granne i häcken…

  4. Maria skriver:

    Och jag försöker göra tvärtom! Försöker hitta kvinnliga vänner, det är mycket svårare. kanske har jag umgåtts med män för länge?

    Men jag tror att man behöver alla sortens vänner för olika saker.

    Vi jobbar vidare va?

  5. pbloggen skriver:

    Lena – du menar att de vill vara lite hjältar? 😉
    Härligt med två söner! Äldsta dottern pysslar om sin sjukskrivna mamma här hemma och är SÅ mån om mig. Det känns också fint.

    Eva – ja, vad vore vi utan varandra!?

    Annika – tack!

    Maria – jag tänkte faktiskt på dig när jag skrev. Om du hade bott närmre, så hade vi kunnat mixa våra bekanta. 😆

  6. Aelvan skriver:

    Tack för sången! Är du lite synsk, undrar vi? Den betyder mycket för oss, på ett alldeles speciellt sätt…

    Jag måste få säga att ALLA män inte är kass på allt! Jag behöver inte be den käre S om särskilt mycket, han ser själv att katterna behöver mat, att gräset behöver klippas, att sängen behöver bäddas, tvätten hängas upp. Disken försvinner alltid fortare än jag hinner blinka, när jag jobbar sent står maten färdig när jag kommer hem. Min trötta rygg får massage, en varm hand stryks över mitt hår, utan att jag behöver be. Han lyssnar alltid, bryr sig alltid om…

    Det finns pärlor där ute…det gäller bara att hitta dem!

  7. pbloggen skriver:

    Sötaste A – ja, lite synsk är jag. 😉
    Jag saknar inte män i mitt liv för att de är värdelösa – tvärtom! Just nu och i det här inlägget är det dock bara på vänskapsnivå jag saknar. Tror inte att jag är mottaglig för något annat. Fast det är kanske precis det som behövs?
    Att S är ett guldkorn, DET vet jag!

    *hjärtekramar*

  8. ma skriver:

    Så roligt du skriver !
    Själv tänker jag sätta in en sån där annons om personligt och söka en kock!
    kramiz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s