Att få kläm på saker och ting

Första gången stod jag längst bak, kunde inte se instruktören och höll på att bli nertrampad av den ende mannen.

Förra gången stod jag i mitten, längst ut på kanten. Tappade bort instruktören, men hittade en fantastiskt duktig tjej precis framför mig. Efter passet tackade jag henne för att jag lyckats hänga med i dansen. Hon skrattade generat.

Idag stod jag längst fram. Ja, va fasen. Jag är ju där för att lära mig! Jag orkar inte ens titta på min egen spegelbild. Den är ju ganska ointressant faktiskt. Bättre är att hålla koll på vildingen som tjoar ”Elefanten! Uh! Elden! Ah! Solen!” Lite snurr har jag börjat få på det. Lite.

Det är svettigt, det är skrattigt och det är nästan extasiskt korta stunder. Afrodans är skitkul! Testa!

***

Efter god middag hos Kloka A *tack sötaste* blev det promenad bort till sjukhuset, där fotografering väntande. Bar överkropp och handväska käckt dinglandes på axeln. Ja, inte under promenaden alltså! Oj, vad lustiga behagen såg ut i klämt läge. Jag såg spegelbilden och fick tänka ett mantra ”Inte skratta! Inte skratta!”

Fick förresten reda på att man i Skåne numera kallar kvinnor från 40 års ålder. Ju tidigare, desto bättre!

Resultatet av undersökningen skickas hem inom några veckor. Ett visst obehag kan jag känna när jag tänker på det. Men jag intalar mig att allt är bra!

***

Matlagningsdags, men bara på tv. Från att ha avskytt Per Morberg, sitter jag nu och fnittrar och myser till hans program. Pratar gör jag visst också. Dottern är övertygad om att vi är menade för varandra, jag och tv-kocken. Det händer nämligen rättså ofta att jag kommenterar något, sekunden senare upprepas mina ord på tv. Han lämnar nog ingen oberörd, den gode Per. Ja, jag är svag för matlagande män. Mycket svag!

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Att få kläm på saker och ting

  1. Kerstin skriver:

    Hade jag varit med på afrikanska dansen så hade du vetat vem som var elefanten!

  2. Elisabet skriver:

    Och denne kock, P.M. är verkligen så mycket MAN .-)

  3. pbloggen skriver:

    Kerstin – Nähä, det tror jag inte alls det! Vi kunde ju ha skrattat ihop! Min rygg vill inte böja sig när den ska tex.

    Elisabet – JA! Visst är han det och det uppskattas ju! 😉

  4. Selma skriver:

    Och inte behöver det vara nåt även om de vill titta mer. Själv hade jag ett gäng körtlar som ställt sig på led för att göra en skugga bara för att jag skulle hinna bli nervös.

  5. Annika skriver:

    Matlagande män är en förutsättning för att inte jag ska svälta ihjäl!
    Afrikansk dans låter kul och väldigt… utlämnande! 😀

  6. Aelvan skriver:

    Jag gillar också Per!

    Jag vill hävda att det finns ett samband mellan mat och män och nu menar jag inte det där vanliga om att vägen till mannens hjärta osv…

    Jag hävdar att man kan se på en mans sätt att ta sig an maten, hur han beter sig när det kommer till älskog!

    Petar han i maten, puttar bort en del, vill inte testa nya smaker? Glufsar han i sig utan att reflektera över vad det är han äter? Eller stannar han upp och frågar efter ingredienser, smakar och njuter med god aptit?

    Om min tes stämmer så är Per Moberg en frustande, svettig tjur som vill göra det hela alldeles utsökt på alla sätt!

  7. pbloggen skriver:

    Selma – tack! Det är ju bra att veta OM det skulle behövas ett återbesök.

    Annika – nämen?! ÄR det så? Du verkar ju ha en guldklimp i T, underbart! Dansen – ja, faktiskt utlämnande. ”Släpp hämningarna!”

    Aelvan – jag älskar dina rader och är fullkomligt övertygad om att du har rätt. Om detta skulle jag kunna skriva ett nytt inlägg! 😉

  8. anna of sweden skriver:

    Hej! Vad kul att du lämnade en kommentar hos mig så att jag kunde hitta hit!

    På återhörande hälsar amerikanskan med en alldeles egen matlagande man! 🙂

  9. lilly skriver:

    Jag absolut älskar Per. Mina barn kan dock inte förstå varför, ‘han svettas ju jämt’. Men jag gillar honom skarpt. Charmig prick det där.

    Gillar din blogg iaf. Har alltid gjort. Den ger en hemmamyskänsla tycker jag. Oavsett om det skrivs om höga berg eller djupa dalar. Du känns äkta. Fortsätt så.:)

  10. pbloggen skriver:

    anna – Lyckliga du! 😉

    lilly – tack för dina hjärtliga ord, vad glad jag blev! Välkommen tillbaka! Skriver du själv någonstans? *nyfiken*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s