Kärlek i juletid

Det är julaftons morgon och hon ser ut som en rufsig panda när hon kommer ut i köket. I handen har hon en julklapp till mig.

– Den fick inte plats i din strumpa…

Jag drar av pappret och hittar en cd-skiva med texten ”H’s och V’s FETA jul”. Vi sätter oss tillsammans i soffan och lägger cd:n i datorn. När det välkända introt till ”Halleluja” kommer ut ur högtalarna blir jag ryspiggig på armarna. Minuten senare två unga kvinnors röster. Yngsta och hennes väninna sjunger den vackraste av sånger för mig.

Jag borrar in mitt ansikte i hennes burriga kalufs och mina tårar vill inte sluta rinna.

Det kallar jag julklapp!

När tonerna av Halleluja klingat ut hörs Elton John’s ”Your song”. Behöver jag berätta att det också är en favorit här hemma?

*klicka och lyssna*

*P*

Plötsligt kan vi andas tillsammans. Vårt krigande känns avlägset. Det är säkert inte över, men vi ger varandra lite ro och massor av kärlek.

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Kärlek i juletid

  1. Maria Björkman skriver:

    Åh, vilken kärleksförklaring!

  2. Peter skriver:

    Ja och hmmm säger jag, och känner fukten i mina ögon, av glädje över din lycka…den obeskrivliga, av tacksamhet över den finaste av klappar.

    Så sitter jag och funderar över krig, ert krig, och tänker att det är ett krig där vinnare inte får utropas…ty det är inte att vinna som är viktigt, det viktiga är att inte förlora…sig själv.

    Kärlek och klokskap är två fina ingredienser…vilka ni båda besitter mycket av.

  3. Elisabet skriver:

    Vet du vad som är bra med dig .., jo, att du så öppet berättar om hur det kan vara mellan mor och döttrar!

    Jag blir lika lättad var gång .., för ibland känner jag mig som en sån förfärligt uschlig mamma när det har strulat .., och då ser man – när man kommer hit till dig -, att vi är många som har det så här mellan varven.

    T a c k.

    Tack som delar med dig.

    Av svaghet och av styrka.

  4. frunatmaken skriver:

    Nämen, gulle! Själv är jag fortfarande lite amågrinig över de synnerligen trista och opersonliga julklappar jag fått. Kanske får man sätta sitt hopp till dottern

  5. pbloggen skriver:

    Maria – ja, verkligen!

    Peter – tack för fina ord!

    Elisabet – skönt att kunna dela med sig!

    frunatmaken – jag förstår precis din känsla!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s