Min dag

Sitter i soffan med datorn i knäet. På bordet bredvid de brinnande ljusen står ett stort fång vackra tulpaner.

Min dag blev bra, riktigt bra.

Gratulationerna har singlat in via mail, sms, kort och telefonsamtal. Krispiga tulpaner har jag fått och massor av hjärtliga kramar. Kvällen avrundades med kollegor och tapas.

På lunchen köpte jag mig en vacker dagbok, med mockalena pärmar och vaniljgula blad. I den ska jag skriva så ofta jag kan. Jag har en obeskrivlig längtan efter att känna pennstiftet mot papper. Trots att jag är en flitig datoranvändare, tycker jag fortfarande att det handskrivna är ”det riktiga”. Ibland längtar jag efter att skriva brev, men det stannar där.

Totta sjunger för mig, ögonlocken berättar att det är dags att borra ner sig i dunet.

G’natt!

*P*

Ett endaste litet moln finns på min himmel idag. Inte heller på min och Äldstas dag ringde mor och far. En tradition är bruten och det känns sorgligt. I alla år har vi ringt varandra på födelsedagar och gratulerat med sång. På Yngstas myndighetsdag kom bara ett kort i brevlåda, idag var det likadant för oss. En tre månader lång tystnad fortsätter. Allt för att jag satte ner foten och sa vad jag tyckte. Märkligt att det sammanfaller med några av de j*vligaste månader jag har haft. Då jag behövde stöd och kärlek…

Annonser
Det här inlägget postades i Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Min dag

  1. Kerstin skriver:

    Åh! Gratulerer med dagen!

  2. Annika skriver:

    Vad tråkigt att höra om din mor och far. Stor kram!

  3. Christel skriver:

    Pernilla!
    Minns när vi, Pia, du och jag satt på Espresso House och pratade om livet och du berättade om att du och dina föräldrar brutit kontakten. Det är väldigt ledsamt att höra att det fortfarande är så och än mer ledsamt att höra att det även drabbar dina flickor. I går skrev min yngsta dotter på facebook: dagens råd ”Follow your honest convictions and be strong. Var stark Pernilla! Men glöm inte heller att livet är kort. Man kan om man orkar vara ödmjuk och dra ett streck över det, bestämma sig för att man i alla fall inte ska vara likadan själv.
    KRAM

  4. antigone38 skriver:

    ”Min Musketör” sa till mig första gången jag var hos honom:
    ”…den resan du står inför kommer kräva många offer, många och långa dagar och nätter av ensamhet. En ensamhet du inte får fly utan ska stanna kvar i…och du kommer att göra många brytningar för det brukar bli så när man tar sig vidare framåt…:”

    Och han hade såååå rätt!
    Men det finns en sorg i detta också, och jag förstår verkligen att du blir ledsen i ditt hjärta.
    Du har gått vidare till en annan värld- DIN värld- och de kunde valt att följa med och titta in där men de valde annat.
    ”Tid är liv- och livet bor i hjärtat”…kanske kommer de till dig en dag!

    Älskar dig!

  5. Annika skriver:

    Grattis i efterskott P! Tråkigt med föräldrarna men tänk istället på allt bra och gott du och döttrarna har i era liv. Önskar dig en härlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s