– – –

Försiktigt, försikigt skulle jag vilja pilla upp sårskorpan. Dra bort den med ett ryck och sedan trycka ut allt som är inflammerat, allt det som gör ont. Efter varet kommer sårvätskan, klar som tårar. Jag skulle vilja skölja såret med alsolsprit och bita mig i underläppen för att det gör så inihelvetes ont.

Smärtan och tårarna måste ju ta slut någongång, någonstans? Ärret kommer väl att blekna?

Eller…?

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till – – –

  1. Irrhönan skriver:

    Det är modigt att våga känna efter.

    *kram*

  2. Aelvan skriver:

    Ger dig sången ”Falla fritt” av Melissa Horn…

    *kram*

  3. Wanda skriver:

    Som Irrhönan skrev, det är modigt att känna efter.
    Det krävs även mod att förlåta (sig själv och andra) och våga släppa taget, att sluta fundera på varför och istället acceptera, att våga unna sig själv att leva fullt ut och vara lycklig – utan att få dåligt samvete.
    Man slutar inte att älska den som inte längre finns även om man tillåter sig själv att gå vidare. 🙂

    /Wanda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s