Ibland regnar det grodor

Jag kan tycka att vi är så väsensskilda, jag och Fina Vännen som jag träffade idag. Men ändå finns det få människor som jag känner en sådan omedelbar närhet till. Det är någonting inuti – hjärta till hjärta – som det inte riktigt går att sätta fingret på. Det behövs ju egentligen inte heller. För mig räcker det att veta och att känna.

Så olika, men lika ändå. Nej, det är inte mina rosor. ;o)

Idag har jag lyssnat och tagit in massor av klokheter och en hel del tokigheter. Jag har faktiskt inhämtat kunskap och erfarenhet, men framförallt har jag känt delaktighet. Jag har fått höra ord som tröstar mig och inger hopp. De stärker mig i mitt föräldraskap och jag får bekräftelse på att det jag gör är rätt.

Hur ska man veta hur man ska agera här i livet? Jag famlar emellanåt, men förlitar mig på mitt eget förnuft och min känsla.

”Den man älskar, släpper man fri och det är precis det du gör.” Så sa min vän idag. Ja, jag har ju förstått att det inte går att ”boxa in” min Yngsta i en mall. Hon hör inte hemma där. Hon flyter utanför den, men det betyder inte att det är något fel på henne. Hon är bara lite annorlunda. Jag ska fortsätta att finnas här, hur motigt det än kan vara.

Precis lika gott som det ser ut!

Under solskenssamtalet hör jag plötsligt mig själv säga: Det finns nog en mening med att jag inte har haft kontakt med mina föräldrar på ett halvår. Att skilja sig från mängden, att gå emot normen – det är fult. Det fördöms i hårda ordalag. När man som förälder ”tappar kontrollen” över sitt barn, då är man helt klart misslyckad. Eller så är barnet det. Enligt min mor alltså. Nu slipper jag höra dessa ord som stjälper mig och det får mig att acceptera vår tystnad på ett nytt sätt.

* * *

Huden stramar efter timmarna i solen, hjärtat suckar nöjt. I huvudet gungar tankarna runt och jag suger på finorden som jag har fått höra idag. Tack Finaste!

*P*

Rubriken? Har du sett filmen Magnolia? Jag vet inte om jag förstod den. Min slutsats blev iallafall att det finns en mening med det som sker.

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ibland regnar det grodor

  1. Elisabet skriver:

    Livet är sannerligen inte bara ett rakt streck.
    Jag känner en kvinna som har haft världens mest turbulenta uppväxt. Så träffar hon en man, får barn med honom, han gör hennes syster gravid och alla vet vem som är pappan, utom hans fru. Så småningom får hon veta .., hon skiljer sig .,. träffar en ny man .. som är lika tokig. Efter tolv år tillsammans tar hon steget och lämnar honom. Ett av barnen skär sig i armarna och på benen. Ständiga bekymmer. Barnpsyk. Som genom ett mirakel träffar kvinnan en tredje man, en som är som en ängel mot henne. Då tar kvinnans barn avstånd från sin mamma. Det är ju UPPRÖRANDE .. tänk, att byta man så där.
    Och barnet med psykisk ohälsa blir än mer instabil och börjar nu skära sig ännu mera. Mamman är äntligen lycklig med en man .., men förfärlig olycklig när det gäller barnet. Allt är hullerombuller. Och alla andra vet hur hon ska vara som mamma, speciellt dom äldre barnen som är nu är vuxna sedan lång tid tillbaka.

    Det är såna gånger, när jag tänker på den här kvinnan, som jag tänker att livet är så knepigt.

    Och inget facit har man att bläddra i.

    Stor kram till dig P.

  2. Tammy skriver:

    Att skilja sig från normen…, reglerna? vad? De regler som ibland kan ses normala? Men är dom rätt?

    Du lyssnar till ditt hjärta, du kan inte göra mer rätt än så.

    Var rädd om dig fina tjej!

  3. Lina skriver:

    Tack för dina fina ord!
    Blev ställd, för jag har inte varit härinne på länge och tänkte…
    ”hm…är inte det där mina stävlar!”…haha!

    Var en underbar dag som var guld för mig med!

    Få människor får uppleva hur det är att bli älskad utan förbehåll, utan prestera något eller vara som det förväntas av oss.
    Kärlek och att bli älskad är så ofta en form av handelsvara….och vi vill alla bli älskade och omtyckta. Ibland med en så starkt drivkraft och behov som får oss att kräla efter att bli älskade.
    Din dotter vågar vara ”annorlunda” och lever inte upp till förväntningarna som är brukliga….att inte sätta sig i boxen, och att våga leva ”obekväm” vågar bara den som har en trygg famn att falla tillbaka till.
    En famn att känna sig älskad i- och den famnen är din.
    Hon vet inte ännu om detta….men den dagen kommer!
    Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s