Det händer att jag inte förstår.

Hunden tokskäller och Äldsta försöker tysta henne. Jag tittar på klockan och konstaterar att den är 05,08.

Eftersom Den prickiga fortsätter att skälla går jag upp och tittar ut i lilla trädgården. Ser min kvarglömda spade stå lutad mot mitt fula trädgårdsbord och vänder mig om för att krypa ner i sängen igen. Men det är ju något som inte stämmer? På bråkdelen av en sekund förstår jag: det brinner. Någonstans alldeles i närheten. Sedan går allt i ett svep; byxor – jacka – skor – mobil. En tjock rökpelare och ett dånande möter mig när jag kommer runt om huset.  Min tumme trycker 112 när jag springer. Ute på parkeringen står en bil i ljusan låga.

Äldsta kommer ut och vi ställer oss på behörigt avstånd ifrån bilen. Fyra ungdomar kommer fram till oss. På väg hem från en fest har de sett röken och också larmat brandkåren. ”Vad är det för värld vi lever i?” undrar en av killarna. På det har jag inget svar.

Det blåser ordentligt och jag oroar mig för grannarnas hus. Efter några minuter kommer en brandbil. Med lugn effektivitet backas bilen på plats, slang dras fram, vatten kopplas på och rökpelaren blir ännu tjockare när elden släcks. Jag och dottern kan återvända in med frågan hängande i luften ”Vems bil är det och hur kommer det att kännas att upptäcka det här?”.

Svaret får vi en stund senare när vi har ätit frukost. Då tar jag Den prickiga för att följa dottern en bit på vägen till jobbet. På parkeringen står en kvinna med en kärra och bara tittar på det som är kvar av bilen. Hon gråter tyst. ”Det är min bil” säger hon. Under den tidiga morgonen har hon tjänat sitt levebröd genom att dela ut tidningar, intet ont anande. Det gör ont i hjärtat att se henne. Jag erbjuder henne skjuts, men hon avböjer. Polis och kollega är redan på väg, så jag tar min lilla promenad. När jag kommer tillbaka har kvinnan fått sällskap av en vän och vi pratar en stund.

Jag känner kvinnans förtvivlan och blir arg ända in i  märgen. Vad är det för mening med att tända fyr på en okänd människas bil?! Hur är man konstruerad när man gör det?

På de frågorna lär jag väl aldrig få svar…

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade, Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det händer att jag inte förstår.

  1. Lena skriver:

    En otäck rivstart på dagen!

  2. Eva skriver:

    Vilket dramatiskt sätt att vakna – och stackars kvinnan med bilen. Vad jag avskyr sådan ond meningslös förstörelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s