*hokus pokus*

Det är när jag står i trädgården och gräver i den våta jorden som känslan greppar mig. Längtan efter ett par starka varma händer mot min kropp. Händer som talar om för mig att jag duger precis som jag är.

Jag stannar upp.

Sedan tar jag min Trelleborgsros och sätter den på plats i det nygrävda hålet. Fyller på jord och *vips* så är hålet borta.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s