Som jag är…

Igår skrev jag ett inlägg, publicerade det. Sov en natt och tog bort inlägget igen.

Någon hann läsa, någon som är viktig i mitt liv just nu. Det var bra!

Ord och tankar är märkliga, de lever sitt eget liv hos mig. Från hjärtat pulserar de ner genom fingrarna på mig, når tangentbordet och hamnar här. Sedan börjar jag tänka. Då säger förnuftet emot känslan och jag tar bort mina ord.

Ett år har  gått sedan jag kraschlandade i verkligheten och slukades upp av ett stort, geggigt monster. Nu har livet vänt i ett otroligt viktigt avseende: min Yngsta har hittat tillbaka till mig igen.

Tacksamhet är vad jag känner just nu.

Det får räcka så.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Som jag är…

  1. rapakalja skriver:

    Jag känner mig bortskämd!
    Och det är en alldeles underbar och högst ovanlig känsla faktiskt!
    Tack…^^

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s