Ibland

Jag är nog en rättså självständig människa. Ibland tror jag att det skrämmer andra, i synnerhet män.

Jag kan bita ihop och streta på i motvind. Jag ber ogärna om hjälp med saker och ting, låter dem hellre ligga ogjorda när jag inte kan ta tag i dem själv. Jag har en yta kanske? Jag är väldigt mycket ”kan fälv”.

Men just idag längtar jag så efter att bara få luta mig tillbaka, falla fritt en stund och landa i dunfjunsmjuk kärlek. Få vara precis så där liten som jag faktiskt är.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ibland

  1. Elisabet skriver:

    Ja, sånt kan skrämma män.

    På dejtingsidan skrev en man …”du verkar alldeles för stark och egensinnig, tack och adjö …!”

    Ojdå, kära nån ,-)

  2. Lena skriver:

    Jag har däremot den erfarenheten att min självständighet lockar män. Tills vi blivit ihop och det efter ett tag blir för mycket för dem och de får för sig att den ska ”kväsas”.

    Men det finns ju olika ”typer” av män också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s