Ett år sen sist

Idag är det dags för glöggträff med vännerna. Skaran är något decimerad, men då får vi som är här mer tid för varandra.

Jansson puttrade i ugnen igår, köttbullarna och brunkålen ska tas fram ur frysen nu. Dottern somnade ifrån cheesecakebakningen igår. Ska jag fixa en nu?

Dammtrasan ska få komma ut i ljuset och snabeldraken ska få dansa en sväng med mig alldeles strax.

I Stockholm händer det fruktansvärt obehagliga saker. Jag undrar vad det betyder. Jag undrar om detta bara är början…

I väntan på svar går livet i det lilla vidare. Fina vännen är inlagd tillsammans med dottern. De kämpar mot en helvetisk sjukdom där dotterns livlina är mamman. Mamman som hon stundtals är så elak emot. Vi håller varandra i händerna på distans.

På distans finns också idag FinaLina. Den här helgen får hon andas och jag unnar henne det av hela mitt hjärta. Nu ska jag öka tempot så att jag förhoppningsvis kan hämta henne vid flyget i eftermiddag.

Tre mödrar som sliter för sina barn. Tre av många såklart. Det fina är att vi har varandra. Vi ger varandra styrka, idéer, andrum och tid.

Det är kärlek!

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s