Det här är jag

Min busslinje har fått en ny sträckning sedan Citytunneln togs i drift. Det innebar att jag virade halsduken om mig ett extravarv och drog upp  kapuschongen över huvudet när jag tog en extralång promenad imorse. Tror inte jag tänker så bra någon annan gång som när jag just promenerar.

Vandrade förbi bokhandeln och såg en bok som jag vill köpa i julklapp, nu minns jag inte vilken det var. Konstaterade att karusellen som jag och Lina saknat på julskyltningen kommit på plats på Gustaf Adolfstorg. Måste komma ihåg att tipsa henne om att gå dit med småpojkarna! På torget strömmade musik från ett ”glashus”; Musikhjälpen sänder därifrån under veckan. Undrar just hur det känns att hållas instängd sådär till allmänhetens beskådan?

Kallt som tusan var det, trumpinnebenen pinnade på allt vad de förmådde. Längs gågatan stod små julmarknadsbodar och jag kom att tänka på deras konstruktion. Kan taket fällas ner så att de blir små kuber och enklare att transportera?

Smet inom EspressoHouse, köpte en stor latte och en hallonkardemummamuffins. Det där krispet på toppen, hur kan man göra det? Måste experimentera hemma…

En trind liten man med rosiga kinder sträckte på sig när hans blick mötte min precis utanför Rådhuset. Hur fäster man egentligen de där kravallstaketen i varandra? fortsatte mina tankar när jag såg prydligt staplade järnstaket. Runt Karl X åkte barnen skridskor. Varför har man inte satt upp någon liten sarg? Nu kan ungarna åka av isen…

Jag skapar logginlägg på promenaden. Om jag bara hade haft möjlighet att prata in det jag tänker, då skulle jag kunna skriva hur mycket som helst! Kanske man kunde göra en ljudblogg, med ljudfiler istället för skrivna ord? Har någon tänkt på det? Mer än jag då alltså…

Stanna för h*lvete! Vill jag skrika till min hjärna. Som karusellen på torget snurrar det runt, runt i mitt huvud. Oväsentligheter trängs med väsentligheter. Det är kanske så här det ska vara. Det är åtminstone så här jag är.

Dricker mitt kaffe sakta, bryter av bitar från muffinsen och… ja, tankarna forsätter att röra sig.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Det här är jag

  1. Elisabet skriver:

    När jag var tillsammans med helsingborgaren, låg vi en kväll och skulle sova.

    ”Vad tänker du på …? sa jag.

    ”Ingenting, tänker du alltid på nånting ..?” sa han.

    Precis så är det.
    Exakt.
    Långt ifrån alltid några djupsinniga tankar, men det snurrar på där inne, just som en karusell på tivoli ,-)

  2. Lena skriver:

    Karusellen lugnar sig betydligt är jag lullar runt utan arbetsplats och ibland har dagar när jag inte träffar en människa. Men det är å andra sidan ganska tråkigt.

    Var finns balansen mellan lagom input och lagom karusell?

  3. vildrenen skriver:

    *skrattar* Just sådär är jag. När nån pratar med mig också, vilket inte alltid är så lyckat.

  4. maria skriver:

    Det finns ju videobloggar där folk talar in i kameran!

  5. rapakalja skriver:

    Det där krispet har du faktiskt gjort en gång på muffins som du bjöd på!
    Hahaha!
    Du hade lagt smuldeg ovanpå dem…och det blev krispigt som på E’s muffinsar!
    Tack för lilla besöket idag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s