Ibland går det på ren vilja!

Det händer att jag ser hinder – stora hinder – och nästan inga lösningar. Jag bygger upp omöjligheter i tanken och  blir avig. Då tror jag att jag behöver en man!

Jag har tydligen smittat av mig på dottern förstod jag igår. ”Vilken man ska nu hjälpa oss med detta?” undrade hon när vi hade varit och köpt matta till badrummet. Dessvärre så har jag ju inte ”jag tittar in på en kopp kaffe-män” i min bekantskap. En sån där killkompis som jag kan be om hjälp när elen strular eller tvättmaskinen måste flyttas. I förlängningen innebär detta att jag lär mig nya saker, hela tiden. Ikväll har dottern och jag samlat alla krafter och lyft tvättmaskinen, krupit runt och skurit till matta och gjort så fint så i vårt badrum.

Om jag är nöjd? Gissa!

Nytt bredband och tillhörande ip-telefoni har också varit ett sådant där hinder. Men där hjälpte det inte att jag vände ut och in på hjärnkontoret. Där visade det sig finnas tekniska fel, så imorgon kommer det hit ett proffs som ska lösa det hela. Skönt! Jag har varit utan fast telefon i en månad snart, eftersom jag tackade ja till hjälp av nya operatören att ”portera” mitt telefonnummer. De avslutade helt sonika mitt gamla abonnemang, utan att förvissa sig om att det nya fungerade. Inte så begåvat. Ingen bra början på en ny kundrelation. Detta har jag påpekat, lite snällt, eftersom det inte är den som tar emot samtalet som kan rå få att det strular. Visst är jag ödmjuk!?

*P*

Uppdatering: när jag var ute på min kvällspromenad funderade jag över mitt blogginlägg. Det låter kanske som att jag ser män som problemlösare och hjälpande händer. Nu är det inte hela sanningen. Jag tycker om män i allmänhet och händiga män i synnerhet. De kan man ha till så mycket mer än att flytta tunga saker. Nog om detta. Tror jag… Annars spårar jag ur fullständigt och det skulle ju vara förargligt.

Annonser
Det här inlägget postades i Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Ibland går det på ren vilja!

  1. Christel skriver:

    allt som inte går att fixa av mig själv eller via en byggfirma etc får vara för mig. Jag vill aldrig ”behöva” en man mer i hela mitt liv. Träffa en man att älska/bli älskad av vill jag gärna men han kan få vara hur ohändig som helst.
    kram

  2. pbloggen skriver:

    Jag känner som du om att bli älskad/älska. Grejen är ju den att händiga män attraherar oftare än ohändiga och egentligen vet jag ju inget om just det när det händer. 😉

    *kram tillbaka*

  3. cathrin- skriver:

    Skrattar – en man kan vara användbar till mycket . Jag är inte så lång så jag får be någon man hämta det där som står överst på hyllan t ex. Och de är bra till att bära tunga kassar med. Händiga män är bra att ha, det är inget att smussla med. Kan du inte börja samla ihop en bunt kaffedrickare?

  4. Eva S skriver:

    … men hur blir det med rören… suckade jag när mannen flyttat ut ur villan. Rensat avloppet, det hade han gjort. Dottern stirrade bara på mig och sa: Vaddå…det kan väl jag göra.
    Det gjorde (och gör hon) – bästa rörmokaren.

  5. Maria skriver:

    Jag tycker det är bra att ”behöva” någon ibland! Man måste tillåta sig det med. Jag har varit en ”kan själv” i hela mitt liv och tycker att det är fantastiskt skönt att släppa det behovet. Jag vet att jag kan det mesta… om jag vill! Sen kan det ju vara skönt att vara behövd oavsett om man är man eller kvinna.

  6. vildrenen skriver:

    Ibland behöver man ju inte låtsas om att man kan själv… 🙂
    Kvinnor brukar ju vara duktiga på att få oss män att vilja hjälpa till. Med lite beröm bara, lite ”beundrande” blickar och så. Vi faller pladask och sliter sågärna för att få ett leende.
    Åtminstone jag…

  7. Vildrenen – tack för tipset.

  8. Claus skriver:

    Hmm, jag har fått för mig att du är en händig kvinna och duktig problemlösare. Tror nog det finns män som attraheras av händiga kvinnor, också
    /Claus

  9. vildrenen skriver:

    ”ren” vilja är för övrigt ett uttryck jag gillar. 😉

  10. pbloggen skriver:

    Oj! Här vänder jag ryggen till, åker till huvudstaden i några dagar och DÅ passar ni på att kommentera. Tackar! 🙂

    cathrin – får fundera på att börja knåpa ihop ett ”kaffedrickargäng”.

  11. pbloggen skriver:

    Eva – haha! Tänk vilka knasiga saker vi kan ”oroa” oss för. Allt löser ju sig, har jag hört. 😉 Skönt med driftiga döttrar!

  12. pbloggen skriver:

    Maria – jag tänker ungefär som du, faktiskt. Men ibland blir det feltänk i huvudet. Den här gången blev det ett hinder. Uppskattas inte…

  13. pbloggen skriver:

    Vildrenen – lite god mat och en söt kommentar om rumpan när han står på en stege och byter lampa? *inled mig icke i frestelse* 😆

  14. pbloggen skriver:

    Claus – helt rätt! Men jag varken kan eller vill lösa allt själv. Hur kom du nu in på attraktion?

  15. vildrenen skriver:

    javisst. Eller…hellre en hand där då än en kommentar… 😉

  16. Lena skriver:

    och vissa av oss har en man som är bra och trevlig och älskad på alla sätt och vis – men inte mycket att hänga i julgranen när hyllor ska skruvas upp eller badrum renoveras…

  17. pbloggen skriver:

    vildrenen – Haha! Dream on! 😉

    Lena – fast han finns ju. Och han är med och planerar – ser framåt. Åh, jag är så nyfiken på allt ert nya!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s