Knappast logiskt

Dottern äter Viktväktarmat och är så duktig så! Jag äter naturligtvis hennes mat vid våra gemensamma middagar.

Men… när det finns rester av svägerskans underbara fläskfilégryta, då tar jag den. Man ska inte kasta mat! När jag hittar godispåsen med några skramlande bitar som inte fick plats i skålen i lördags, då börjar jag tugga på dem, innan dottern kommer hem. Det är ju synd om dottern ska lockas av det!

Jag kunde ju frusit in grytan, till ett annat tillfälle och jag kunde faktiskt blundat och slängt godiset.

Skönt att känna att jag har potential att utvecklas. Ingen är fullkomlig, men det är bra nära! 😆

*P*

 

Annonser
Det här inlägget postades i Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Knappast logiskt

  1. Elisabet skriver:

    Här är en till …-)

  2. irrhönan skriver:

    Jag delar in mitt liv i ”före” och ”efter”. Före hypnosen och efter.
    Numera tittar jag inte ens åt godis. När ungarna sitter och äter godis så har jag ingen lust att smaka, och när de inte orkar mer så lägger vi bort resterna eller slänger dem.

    Efter hypnosen har jag mycket mindre lust med kolhydrater – eller så är det socker i överförd betydning som min hjärna tänker – och det är ju ok.

    Jag tänker att man har en princip tills man får en ny… 🙂

    Tänker du på att du äter grytan och smäcker i dig godiset innan du gör det? Eller strax efteråt? Kan du flytta det tänket? (Vill du?)

  3. pbloggen skriver:

    Elisabet – då är jag alltså i gott sällskap!

    irrhönan – gillar det där med principerna! 😉
    Jadå, grytan hade jag koll på att jag åt, värre med godiset! Ska försöka bättra mig!

  4. Lena skriver:

    Har din dotter många kilo att tappa med viktväktarna? Eller är det bara lite kosmetiskt? Det är alldeles för många människor som startat sitt livs jojo-bantning med hjälp av viktväktarna.

    Ha inte dåligt samvete för godisbitarna. Man får njuta lite ibland!

  5. rapakalja skriver:

    Älskar dina slutord!
    Potential att utvecklas…<3
    En ödmjuk inställning till sig själv och kanske är den inställningen bästa "anti-godis-medicinen"…dvs att omfamna sig själv med ödmjukhet!
    Vi vet alltför väl att vi gärna stoppar de där okramade tomrummen med godis, mat eller annat…
    Så fortsätt krama dig- och godisbehoven kommer sakta försvinna bort i horistonten.
    Lilla kärleksmumsan, där!

  6. pbloggen skriver:

    Lena – jag tror att unga damen för första gången i sitt liv l ä r sig något om matvanor. Sånt där som en mor försökt lära ut, men inte lyckats så bra med.

    rapakalja – ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s