Att göra ingenting är en helt klart underskattad sysselsättning.

Dagarna är fyllda av frågor och svar, penga- och ränteräknande, glada kunder – besvikna kunder. Telefonprat och ansikte mot ansikteprat.

Då är det ett privilegium att komma hem, ta en promenad med den prickiga och sedan landa vid köksbordet. Lite knappande på datorn och kaffebryggarbubbel. Stillhet – kravlöshet. Jag älskar det och jag unnar mig det.

*P*

Jag tror att han slutade idag, Hantverkaren. Det såg ut som att han packade ihop alla sina prylar, gick ut och lämnade dem. Kom tillbaka, hämtade mer. Jag råkade titta upp när han stod i dörren, han vände sig om – sökte min blick. Har han förstått? Syns det på mig att jag är lite småkär i honom. Jag bjuder på den i såfall. Något säger mig att vi aldrig ses igen.

Annonser
Det här inlägget postades i Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till

  1. irrhönan skriver:

    Man ska aldrig säga aldrig… Man vet aldrig … 😉

  2. pbloggen skriver:

    Å i den händelse jag träffar honom igen, har jag lovat mig själv – dyrt och heligt – att säga något speciellt till honom. 🙂

  3. Lena skriver:

    Vad är det med hantverkare….

    Skönt bli av med stöket på jobb även om du kanske behållit hantverkaren där ett tag till?

  4. Rapakalja skriver:

    Hm!
    Kan du inte ta sönder något hemma som han kan laga?
    Haha!
    Ibland får man hjälpa ödet på traven….

  5. pbloggen skriver:

    Lena – ja! Det ska bli härligt när allt är klart. Snyggt och fräscht, det blir en kick faktiskt!

    Lina – Haha! Det bor en Pippi i dig! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s