Aldrig ensam

I natt drömde jag om Någon som längtade efter mig. Känslan av fysisk närhet fanns kvar när jag vaknade. Tomheten spred sig i kroppen, men så sträckte jag på mig och mina fötter hittade Den prickiga, längst nere i min säng. När jag hade varit på toaletten och skulle krypa ner i värmen igen, så hade min kära ögontjänare till hund ålat sig ner till sin filt på golvet. Där hon ska ligga, alltså.

Tillsammans med henne ler alltid hjärtat.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Aldrig ensam

  1. irrhönan skriver:

    Gos-vovven!! Åh, vilken fin bild!

    Åh, jag är så glad för min lilla Terrorist. Nu är jag aldrig ensam, jag heller. Bara just nu – fast inte i alla fall. Jag vet ju att han hör hemma här, i Hönsgården, och inte hos Exet. 😉 Men jag lånar ut honom… ibland. Terroristen alltså.

  2. annieverse skriver:

    Jag vet att någon saknar mig – någon som jag också saknar. Och att vi nog aldrig kommer att ses igen. Det hjälper inte att jag har min man att somna med, understundom gör det mig ändå alldeles bedrövad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s