Kvällstankar

På vår kvällspromenad passerar vi under en järnvägsbro. Gravljusen som står bredvid varandra har slocknat och buketterna som har lagts dit har börjat vissna.

Idag är det två veckor sedan en kvinna inte såg någon annan utväg än att avsluta sitt liv.

Jag tänker på ”Söta tanten” och ”Lilla farbrorn med hunden”, båda boende på min gård, som förlorade en dotter. Jag tänker på pojkarna, på tröskeln till vuxenlivet, som inte längre har någon mamma. Alla de som står kvar med frågorna, tankarna.

Jag tänker på hur skört livet är och vad som är viktigt. Hur jag själv väljer att förvalta det och hur jag nästan dagligen påminner mig om att ”bara för att det inte blev som jag trodde, behöver det inte vara fel”.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Spridda skurar. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Kvällstankar

  1. Elisabet skriver:

    Det är så hemskt, så hemskt.

    En i vår närhet valde också att ta sitt liv. Femtio år. Kvar står syskon och föräldrar och en äkta man som är alldeles förkrossade.
    Så många Varför.
    Så många …”kunde vi ha …`”

    Så mycket sorg och bedrövelse.

  2. vildrenen skriver:

    Grymt för dem som blir kvar. Men tänk att må så dåligt att man inte orkar fortsätta leva?

  3. pbloggen skriver:

    Elisabet – Ja, det är tungt att stå där med frågorna. Så oändligt sorgligt!

    vildrenen – Mmm, jag tror inte att vi kan föreställa oss känslan av att vara där nere i det mörka.

  4. Lena skriver:

    Jag minns att jag hörde om ”olyckan” för ett par veckor sen. En hemsk anledning. Och aldrig, aldrig när man har barn skulle jag föreställa mig att det kan var enda utvägen!

  5. Miesliv skriver:

    Tack så mycket för ”bara för att det inte blev som jag trodde, behöver det inte vara fel”.
    Precis så är det… jag behövde bara bli lite påmind!

  6. Aelvan skriver:

    När det då och då känns så där alldeles tilltrasslat inombords och det liksom inte hjälper så mycket att prata om det heller så tänker jag…”hm, det är något jag ska lära mig nu…och allt är precis som det ska vara just nu!” Det känns trösterikt, tycker jag… ”Alla andra” är ju heller inte så himla lyckliga och lyckade som man inbillar sig.

    Det är alltid hemskt när någon väljer att avsluta sitt liv. Jag kan bara inte tro att det är den enda lösningen på de problem vi tycker oss ha. Men för dem som gör det så känns det säkert så…

    ”When life gives you lemons – make lemonade!”

  7. Ping: Tacksam i vardagen | *P* rätt och slätt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s