Jag vill ha!

Idag är jag maximalt frustrerad, irriterad och emellanåt grymt låg. Det är kanske hormonerna som driver med mig?

När tror du att det är min tur att få kärlek? Att få dela med mig av allt som är jag? Mitt liv är bra nu. Jag har kommit in i singelflingelivet på riktigt. Livet där det bara är jag och Den prickiga. Jag trivs som bara den med allt, känner mig harmonisk och glad, men även redo. Redo för något nytt. Jag längtar efter att få känna! Under en kort, flyktig stund gjorde jag det. Jag kände så där intensivt som jag inte har gjort på tusen år. Rädslan var borta och nyfikenheten bubblade i mig. Det där med att ”jag orkar inte öppna upp för en ny man” existerade inte i mig.

Jag hittade någon som jag ville laga hjortfilé och dricka Amarone med. Någon som jag ville lägga en filt över och låta honom vila i min soffa. Jag ville se in i hans gröna ögon och försvinna litegrann.  

Men nejdå, det var inte min tur.

Varför?

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jag vill ha!

  1. Maria skriver:

    För att livet är så himla orättvist och grymt ibland.

  2. Monet skriver:

    Jag tror att det är för att du faktiskt, även om du säger att det inte är så, är alldeles för fokuserad på att du vill leva ett ”dubbelliv” och inte ett singelliv. Helt förståeligt men om du prövar att helt släppa taget om känslan av att vilja ha en man i ditt liv och verkligen på djupet tänker bort det här med att livet inte är fullkomligt utan en man så ska du se att när du minst anar, så står han där. Antagligen har han funnits i din närhet en längre tid, du har bara inte sett det. Eller så kommer han från ett håll du aldrig förväntat dig.
    Men om man tycker att livet är orättvist, grymt och blir förbannad över att det aldrig verkar vara ens tur, då blir det lätt en självuppfyllande profetia. ”Tankar blir ting”, så är det ofta.
    Jag önskar dig verkligen lycka till och tror också att det kommer att bli bra för dig och den prickiga. NÄR vet man dock aldrig, ibland tar det lite längre tid än man trott och då har man något att lära av det också.

  3. pbloggen skriver:

    Maria – ja, fast just för sekunden har det vänt. Livet är spännande!
    Monet – jag har släppt känslan i omgångar. Det senaste halvåret har mina döttrar och tom min mor, ifrågasatt om jag har ”gett upp det där med män”. Det är många år och ännu fler erfarenheter sedan jag var förälskad. Tack för din lyckönskning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s