När topplocket kom på svaj.

Jag diskuterar sällan politik. Jag agiterar nästan aldrig. Men när det väl händer – då jäklar!

Imorse pratade kollegorna om en nyhet, där ett ”ensamkommande flyktingbarn” hade slagit sönder sitt rum. Mina vänner tyckte att det var förfärligt! Barnet i fråga hade legat i sin säng i en vecka, trots att där fanns glasskärvor. ”Men han kunde väl åtminstone ryst bort glaset själv…!?” suckade de. Visst hade personalen gjort fel, tyckte de. ”Men inte skulle jag ha städat till min unge!” utbrast en av mina vänner.

Men, tänkte jag för mig själv, att ligga bland glasskärvor, kan inte det vara en signal på något?

”Sen hade han börjat skära sig, så nu är han på psyk…” fortsatte kollegan. DÅ fick jag luft.

”Vem är vi att döma?! Vad vet vi vad pojken har upplevt? Hur kan vi veta hur han mår?! Han har inte ens en mor här som KAN vägra att städa till honom. Vilka minnen och upplevelser bär han kanske på?” Här fick jag andas djupt.

”Vet ni? När min dotter var tillsammans med en ung man ifrån Mellanöstern, satt de tillsammans inomhus en stormig kväll. Plötsligt såg den unge mannen frånvarande ut, kontakten försvann. Min dotter undrade såklart vad det var. Efter en stund svarade han ‘Hörde du mullret? Det lät som när bomberna föll över Bagdad.’ ”

Det blev tyst på kontoret.

”Du är så klok, P…” sa min kvinnliga kollega.

Ja, jag är klok. Ja, jag har hört och sett, och framförallt tagit till mig. Jag kallar det livserfarenhet, det som har gjort mig ödmjuk inför livet.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till När topplocket kom på svaj.

  1. Maria skriver:

    Vi vet så lite men är så snabba att döma…

    Det får mig att tänka på en mycket lättsammare sak, när dottern var runt 16-17 kom hon hem till hennes far med en svart kille och pappan frågade artigt ”var kommer du ifrån?” Varpå killen svarade ”Eskilstuna”

  2. pbloggen skriver:

    Haha! Den är ju klockren!

  3. Selma skriver:

    Jaa du, jag läste läxor med en flyktingflicka. Där var en dikt som skulle läsas. Sen kom där frågor och skulle analyseras och jag frågade om inte hon mindes nåt från när hon var liten som var ett fint och roligt barndomsminne. Hon svarade: Nej jag minns bara när de sköt utanför på gatan. Så kan det också vara för en del.

  4. Cecilia N skriver:

    Det är fritt fram för alla att ta till sig och bli kloka.

    Jag bodde på korridor. Där bodde en kvinna från Iran. Hon hörde hur bomberna föll när hon ringde hem. De hon pratade med gjorde sig så stadiga de kunde på rösten …

  5. Bagarberta skriver:

    Tack1 Du kloka kvinna!

  6. cathrin skriver:

    Ja, det är mycket vi inte vet om människor. Jag har inte kommit i kontakt med någon flykting på det sättet, men det säger sig ju självt att det finns upplevelser och minnen som försvårar livet och kanske skapar aggressioner som det finns förklaringar till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s