Att vara mamma

Yngsta tyckte att jag skickade Godnatt-sms lite väl tidigt på fredagskvällen. Jag berättade att jag var trött som ett troll efter vårt gemensamma möte.

– Du ska inte vara ledsen för det här. Det fixar sig!

Mitt i allt ser och känner jag. Tänk att jag för något år sedan trodde att jag hade förlorat henne! Det var då hon valde att inte bo med mig längre, då hon inte tålde att se mig. Det var då mitt liv blev ett sjuhelvetes kaos och jag föll – djupt.

Idag finns hon här igen. Hon berättar och delar med sig och hon väljer att göra det till mig. Någonstans blev det rätt ändå.

Jag är en grymt bra mor! 😀

*P*

Huruvida ”eget beröm luktar” eller inte, lämnar jag därhän. Fröken Hybris hälsar på ibland och gör mig stor. ”En stor liten människa” som en kärlek kallade mig en gång. Att tycka om och uppskatta sig själv är en bra grund.

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Att vara mamma

  1. irrhönan skriver:

    Jag satt precis och sa till mina barn:
    Tänk om man fick höra det ni säger till mig av andra också, dagarna i ända. Tänk om dem på jobbet, vännerna, grannar, kollegor – tänk om de gick runt och sa ”Du är dum. Du är ful. Du är tjock. Du är elak. Du är sur. Du fattar ingenting”.

    De skrattade lite generat och Lillebror försökte säga att det är ju bara på skoj. Och förresten om hans vänner sa så, så var de inte längre hans vänner.

    Vilket fick mig till att fråga honom om det är ok att säga så bara för att det är ens mamma man skäller på?

    Heja *P* – världens bästa mamma!! Jag är så glad att det har vänt hos er. Nu går det uppåt och framåt, vänta bara.

  2. Selma skriver:

    Ibland kan man behöva lite tid bara. Kanske frigöra sig ordentligt för att hitta till mamma på ett nytt sätt.

  3. pbloggen skriver:

    Irrhönan – precis den parallellen gjorde jag när det stormade här hemma. Men en mamma KAN man vara överjävlig emot när livet känns orättvist – hon finns ju ALLTID kvar. Tack för fina ord! *hjärtekramar*
    Selma – precis det har jag lärt mig de senaste åren: att ge människor tid. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s