Skadeskjuten

Hör ni! Det där med att släppa in en ny människa i livet, det är lite läskigt. Genom åren har jag utvecklat en ”fantastisk” flyktinstinkt. Satan i gatan vad jag vill springa! Jag noterar olikheter, hittar ”fel”. Men den här gången tar jag mig själv mjukt i handen och säger ”Vänta P. Varva ner, sänk garden.”

När bjöd jag in den här rädslan i mitt liv?

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Skadeskjuten

  1. Maria skriver:

    Det är bra att vara lite rädd så länge inte rädslan tar överhand.
    Jag är himla glad å dina vägnar 🙂
    Och lite avundsjuk…

  2. Eva Swedenmark skriver:

    Livet ger väl en smällar, man lär sig att hålla avstånd, ha flyktvägar öppna. Inte helt lätt att lära om, tänker jag om mig själv hela tiden.

  3. pbloggen skriver:

    Maria – Tack! 😉 Jag har sagt till min hjärna att inte tänka rädda tankar på ett tag och just nu accepterar den!
    Eva – Nej, det är ju inte så lätt. Men jag tar små, små steg och upptäcker att marken håller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s