Grannsämja

Jag tillhör inte sorten som umgås med grannar. Kan inte riktigt säga varför, det har bara inte blivit så och jag är lika nöjd med det. Självklart hälsar jag och småpratar över staketet, någon surmule är jag ju inte.

Undantag som bekräftar regeln finns dock och det är barnen. Alla ungarna på gården vet vad jag heter och kommer glatt skuttande när de ser mig. Vi pratar lite storlek på stenar och nytt släp till tramptraktorn. Eller så visar jag var de får gå när de plockar mina vinbär och förklarar att jag helst inte vill att de trampar på de där höga gröna växterna. Mina jordärtskockor vill jag gärna göra något gott av i höst.

När jag tidigare idag kom gående ropade två fyraåringar PERNILLA, så att hela gården hörde det. Jag stannade upp och undrade vad de ville. ”Vi vill krama dig!”

Ljuvliga ungar! Jag sträckte ut armarna och sekunderna senare hade jag två lintottar i famnen.

Såna små vardagssaker får mig att le och bli alldeles hjärtevarm.

*P*

 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Grannsämja

  1. Maria skriver:

    Du har ju grannsämja med rätt personer låter det som 🙂

  2. Cecilia N skriver:

    Jag håller med Maria.

  3. Eva Swedenmark skriver:

    Vad gulligt! Det kallar jag grannsämja 🙂

  4. vildrenen skriver:

    jag med. *håller ut armarna*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s