Mitt sätt

Jag är inte kvinnan som faller för buntvis av röda rosor. Det funkar inte heller att sitta med tindrande ögon och nagla fast mig i en soffa kväll efter kväll.

Nej, för att vinna mark hos mig så får man gärna fixa hit ett släp och hjälpa mig att lasta upp mina förbrukade trädgårdsmöbler där. Att sortera uråldriga datorer och bildskärmar på rätt ställe på återvinningscentralen är också ett sätt att lära känna varandra.

Det här innebär alltså att nya möbler måste inhandlas till våren, men innan dess hinner ju massor av vatten att strömma under Öresundsbron.

*P*

Äh, det är klart att jag tycker om rosor förresten… 😉

Annonser
Det här inlägget postades i Bästa livet. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Mitt sätt

  1. Maria skriver:

    Jag är helt med dig där! Det är sånt som skapar intresse och samhörighet. Sen kan rosorna komma.

  2. AnnikA skriver:

    Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor…..

  3. Monet skriver:

    Om det kanske var mina bröllopsdagsrosor du tänkte på kan jag berätta att mannen i mitt liv också har alla de där egenskaperna du efterlyser. Det går att förena praktiskt handlag med lite romantisk omvårdnad också! Jag är lyckligt lottad, jag inser det!

  4. pbloggen skriver:

    Maria – där tänker vi nog rättså lika. 😉
    AnnikA – absolut!
    Monet – dina bröllopsrosor? Såklart det går att förena det ena med det andra, jag är ju sån tex. 🙂

  5. Lena B skriver:

    Jag är lite förtjust i förbrukade trädgårdsmöbler – hur ser de ut månntro?

  6. pbloggen skriver:

    Lena – gräsliga! Å nu är de ett minne blott. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s