Den jag är

Jag undrar om jag någonsin ska sluta upp med att veta vad män vill ha, män som jag träffar och – som i den bästa av världar – vill komma mig nära. Jag har en knäpp (låter lindrigare än ”sjuk”) hjärna, som kan forma deras optimala tillvaro. I den spelar jag en ganska obetydlig roll.

Hur kommer det sig att jag inte tror att jag duger? På riktigt? Så fort någon försöker sig ett steg närmre, slår försvaret till. Rent fysiskt kan jag fly, försvinna i ett obevakat läge. Bara för att få dra mig undan, in i mitt skal. På det mentala planet driver hjärnan med mig, spelar upp scener och viskar ord jag inte vill höra.

Enklast hade ju varit att aldrig träffa någon. Aldrig involvera mig med en man mer. Men det är ju inte så jag vill leva.

Fan!

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Genom nyckelhålet. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Den jag är

  1. Maria skriver:

    Det måste ju finnas en anledning. Någon erfarenhet som präglat dig. Minns du eller vill du inte minnas?

  2. vandrar skriver:

    Undrar hur du menar? Du verkar klok, attraktiv och intressant.

  3. pbloggen skriver:

    Maria – logiskt sett borde det vara så, men jag vet inte. Förstår inte.
    vandrar – lika trygg, lugn och utåtriktad som jag kan vara, lika rädd, orolig och introvert kan jag bli. Tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s