Jag finns – därför tänker jag.

Bekräftelse.

Vad betyder ordet för dig?

Här har jag skrivit och tagit bort, skrivit igen och slutligen bestämt mig för att inte ge mig in på något som skulle kunna betecknas ”En dåres försvarstal”.

Nej, jag vill inte ha inkorgen proppad med glittriga nallar och pussmunnar. Nej, jag behöver inte få höra hur söt jag är, hur god mat jag lagar och vilken härlig älskarinna jag är – stup i kvarten. Allt det där vet jag. Från mig står inte sms:en eller samtalen som spön i backen för att jag fiskar efter bekräftelse. Jag funkar inte så.

Det är när jag får frågan om vi ska ses ikväll en stund, som jag blir varm i hjärtat. Det är då jag förstår att intresset är ömsesidigt.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Funderingar. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Jag finns – därför tänker jag.

  1. Mies liv skriver:

    Även då jag VET att jag är bra på ditten och datten, även då jag VET att jag är omtyckt är det skönt att få höra det uttalas.
    Bekräftelse är viktigt, utan den dör man lätt undan för undan…

  2. pbloggen skriver:

    Jag tror också att det är viktigt – alltid. Jag berättar gärna när jag tycker om någon och precis när jag lär känna en ny människa är det såklart extra känsligt. Att JAG tycker om mig, innebär ju inte per automatik att alla andra gör det.

  3. Monet skriver:

    Är det på kul du vänder på uttrycket (latinska ”cogito, ergo sum”) som ju betyder ”Jag tänker, alltså finns jag”? Det blir ju lite annorlunda mening med den ordningsföljden:-)

    När det gäller din känsla för hur man får och uppfattar bekräftelse från någon annan, behöver det ena utesluta det andra? Jag har en känsla av att i dessa mobiltidevarv med facebook, twitter och annat att man också uttrycker sina känslor den vägen med smileys och pussmunnar – samtidigt som man också förstås vill och måste ses IRL.

  4. Maria skriver:

    Och du har rätt – det är vid såna där tillfällen som man vet att intresset är ömsesidigt. Tänker man på någon hör man av sig, annars gör man inte det. Oavsett på vilket sätt man hör av sig eller vad som står eller sägs.

  5. pbloggen skriver:

    Monet – ja, det var ett högst medvetet grepp att låta orden byta plats i meningen.
    Nejdå, ingenting är uteslutet. Men jag får kvävningskänslor om det blir för mycket.

    Maria – sådärja, nu är universum i balans igen och vi förstår varandra, du och jag. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s