Gemenskap

Kalvhögrev ger inte samma smak som oxdito. Tyvärr. Det är lite trist när man, som jag, står och gör en jättegryta till matlaget. Nåja, vi hade trevligt iallafall och vinet var gott.

Yngstas personlighet blommar ut när hon bokar ett pärlband av lägenhetsvisningar. ”Du mamma – jag gick en runda på gården efter visningen och såg att fönstren verkade ganska nya. Det är ju bra.” Receptiv tös som uppenbarligen lyssnar på sin mor. 🙂

Tisdagen bjöd på middag med klasskamraterna som jag träffar var sjätte vecka. Jag vet inte riktigt vad vi pratade om, men det var en mysig kväll som alltid. Med mig hem följde en sorgsen känsla över att fina vännen, som varit så hårt drabbad av sjukdom, inte var glad. Hennes kropp bråkar med henne – hon vill vara stark och frisk. Av hela mitt hjärta önskar jag att jag kunde trolla bort det onda och dumma. Min älskade vän har fått mycket mer än sin beskärda del.

Oj, så många ord som vill ut nu. Tar en paus.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s