Veckans uppdrag

För någon månad sedan började mina knän krångla. De har påmint mig om att de liksom finns genom åren, men inte värre än att jag stått ut med det.
Sjukgymnasten jag besökte rekommenderade cykling. Finfint, tänkte jag, det löser jag ju på Friskis vintertid. Men nej, av någon anledning är tröskeln på tok för hög för mig. Jag drar mig för att gå in i gymmet och pilla på en display, för att sedan kunna ”cykla”. Dumt!
Men så kom då mAnnen hem med en cykel till mig och i måndags premiärcyklade jag. Tänk att jag nästan glömt bort hur härligt det är att susa fram och känna naturens dofter och höra fåglarnas kvitter!
Det kommer absolut att bli morgoncykling framöver, men först måste jag skaffa en hjälm. Det verkar ju korkat att tänka bort den detaljen. Som ryttare fick jag erfara vad som hände när jag for som projektil genom den skånska försommarluften och landade på huvudet i asfalt. Hade jag inte burit hjälm den gången, så hade jag inte suttit här idag.

Använder du cykelhjälm? Hurdan har du?

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Bästa livet, Funderingar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Veckans uppdrag

  1. Maria skriver:

    Alltid hjälm, speciellt efter min cykelolycka 2011. En helt vanlig ful hjälm

  2. pbloggen skriver:

    Ja, just det! Du kraqschade ju *brrr*. Ok, helt vanlig ful hjälm – nåja. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s