Livet ändrar sig

Jag har blivit sambo. Eller mambo? Äldsta har kommit hem till Skåne. Äntligen – får jag ju säga. Med sig har hon såklart sin lille gosse. Det är underbart att ha dem nära. Att våra barn flyttar dit de vill, är bara ett faktum som vi får rätta oss efter. Vi kan ju inte först fostra våra avkommor till självständiga individer och sedan förvänta oss att de ska hålla sig  nära oss resten av livet. Det har förövrigt aldrig varit en önskan ifrån mig.

Numera kryper jag alltså runt på golvet, sjunger ”Old Mc Donald had a farm…” och njuter av att vara tillsammans med den lille. Ettårsdagen firades tillsammans med gammelmormor och gammelmorfar, mAnnen med son och dotterns kompis. Mina föräldrar hälsar ytterst sällan på hos mig, det var år sedan sist. När de nu trillade in i mitt hem, så hamnade de i ett kök som nästan är färdigrenoverat, men bara n ä s t a n – ni förstår nog. 😉 Att dottern med son precis hade kommit ner, bidrog också till ett litet kaos och jag hörde min mor fälla en liten kommentar om det hela. Då slutade jag hacka grönsaker, vände mig om och berättade för henne vilken lycka det var att faktiskt kunna ställa upp för sitt barn. Att kunna öppna mitt hem och mitt hjärta och ta emot dem.

Jag har lärt mig något med åren! 🙂

Mormorslycka

Mormorslycka

*P*

 

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Livet ändrar sig

  1. Eva Swedenmark skriver:

    Härligt med gulligt barnbarn, och du har så rätt, klart man öppnar sitt hem!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s