Jag växer än…

-Jag ser hur du backar undan på något sätt, blir en annan Pernilla och sätter de andra före dig.
Precis så säger han, mAnnen i mitt liv, och han sätter fingret så exakt på det som sker. När det händer mina nära och kära något, då lägger jag in en annan växel.

Härom morgonen vaknade jag med ett ryck och ifrågasatte, feltänkte helt enkelt. Förr kunde jag umgås med feltankar en hel dag, idag pratar jag med dem en stund och ber dem, vänligt men bestämt, att flytta på sig för mer kreativa släktingar.
Jag vet ju att det löser sig, det gör det alltid (tack Timbuktu för den slingan).

Äldsta är trött, rädd, spänd och irriterad. På livet, exmannen, lille sonen. Jag får äntligen kliva in, på ett fryntligt mormorsvis, servera middag och kommendera ut oss på promenad. Man tänker bättre när man rör på sig, den lille kan titta på träd, hundar och moln ur sitt vagnsperspektiv och hans mamma berättar… Jag gör skillnad och jag är stolt och glad för det.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jag växer än…

  1. Maria skriver:

    Du får skriva en mormorshandbok!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s