Jag gjorde det!

Alla fyra i mitt lilla klasskompisgäng fyller femtio år i år. Jag var först ut i januari, i juni var det dags för tvåan. Då kunde jag inte vara med, eftersom jag var i Barcelona med finaste vännen S.
I lördags var det treans tur att bli firad. ”Du håller väl tal för mig?” sa hon på vår förra träff.
Hålla tal? Jag?! Nejnej, pulsen skenar av blotta tanken.

Till en början var jag den enda från lilla gänget som kunde närvara på festen. Men så en dag ringde Vännen vid sjön och berättade att hon lyckats omboka och också skulle komma. ”Jag har hittat en sång, som vi kan sjunga.” Jahaja… Jag ska inte gå in på mina våndor, kan bara berätta att jag bestämde mig för att lita mig mot min skönsjungande vän och helt enkelt bara få det gjort. En minut och trettiofyra sekunder av mitt liv, dvs så lång tid som det skulle ta att framföra ”Just idag” (Misty), skulle jag ju överleva.

På festen presenterades jag för en dirigent, en konsertmästare… tror att jag slutade notera där. Men vad fasen? Min nervositet gav upp där och då. Jag skulle inte prestera, jag skulle ge en av mina allra bästa vänner en present. (Tack fina S för de klokorden!) Och vet ni? Allt blev så självklart och enkelt när Toastmadamen annonserade vårt lilla uppträde. Jubilarens dotter ackompanjerade på fiol (nytt för jazzen kanske?), och vi sjöng. Jag är SÅ stolt och glad.

Hela kvällen blev en lyckligt bubblande kittel, där min käraste vän var eforisk. ”Tänk att jag fick fylla femtio!” Ja tänk. Det finns ingen i hennes närhet som inte varit rädd för att vi skulle förlora henne. Självklart gav det kvällen ett extra skimmer. ❤

Söndagen blev en studie i konsten att ta det lugnt. 🙂

*P*
Måste bara tillägga hur härligt det är att göra nya saker tillsammans med mAnnen. Han är så enkel och självklar vid min sida. Lyckliga jag som har fått möta honom!

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Jag gjorde det!

  1. siggenilsson1 skriver:

    Grattis kära Pernilla, till att du vågade! Tänk, så härligt .., att vid femtio års ålder känna att man fortfarande öppnar nya dörrar. Kram på dig!

  2. Eva Swedenmark skriver:

    Grattis! Livet blir så mycket roligare när man övervinner sig själv! Vidgar sin värld i stället för att krympa den. Och grattis också till mAnnen!

  3. WoW skriver:

    Kul, jag hade inte sjungit någonting för någon på ett kalas, ändå anses jag som så oblyg och framåt, men det är en illusion 😉

  4. pysbloggen skriver:

    Jag håller tal, med varierat resultat. Sjunger konstant uselt, så det händer inte ofta. Men som du skriver, det är en så kort stund av ens liv, det kan en bjuda på.

  5. pbloggen skriver:

    Elisabet – javisst! Livet ligger ju fortfarande framför mig! 🙂 Njut lite av havet för min räkning idag, även om det inte blir något bad.

  6. pbloggen skriver:

    Tack Eva! Det är en härlig känsla att faktiskt våga, hellre det än att missa en ny upplevelse. 😉

  7. pbloggen skriver:

    WoW – du hade säkert gjort något annat ”helt eget” för jubilaren!

  8. pbloggen skriver:

    pysbloggen – jag funderar lite över om jag kanske också skulle kunna hålla tal framöver, nu när jag överlevde sång. Nya tankar väcks!

  9. irrhönan skriver:

    Hurra för dig! Vilket underbart minne att ha med dig!

  10. pbloggen skriver:

    Irrhönan – ja, precis så! Vi glömmer det aldrig! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s