Ibland

Det händer sig emellanåt att jag funderar varför döttrarna befinner sig där de gör i livet.

Det sägs ju att våra barn ofta följer sina föräldrar. Jag gick i skolan i tolv år. Tog en svängom på Lunds universitet, länge nog för att få avnjuta ärtsoppa och punch en gång. Sedan ägnade jag mig åt mer världsliga saker, så som att rida ett par hästar varje dag, mocka boxar och cykla ett par mil. Fysiskt, slitigt och förbannat välbehövligt. Så snubblade jag då in på en bank, fick ”några månaders vikariat” och på den vägen är det. Jag är kvar hos samma arbetsgivare än idag.

Jag har inte kunnat slussa in mina flickor i den akademiska världen. Jag har inte kunnat förmedla dem ambitionen att vidareutbilda sig. Varför skulle de, när inte jag…

Jag har stöttat, jag har talat om att jag älskar dem härifrån och flera varv längs Vintergatan, men jag har aldrig….

F*n! Har mina saknade ambitioner smittat av sig på mina döttrar?! Ikväll tänker jag så. Dumtankar.

Det är enklare att  se på MFF-Juventus, men min hjärna vill snurra på annat håll.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ibland

  1. pysbloggen skriver:

    Ambitioner är något jag inte äger, och ibland saknat, mest för att en bättre lön gör livet enklare. Jag skulle ändå inte ändra just den biten (tror jag). Min äldsta har ett sånt driv, bestämmer hon sig för något så genomför hon det, men hon är mer en bananskalsmänniska, om än inte lika mycket som jag. Den yngre som ff är på gymnasiet drömmer om ett jobb, vilket som helst , men det hinner ändra sig tänker jag.

  2. Maria skriver:

    Jag tänker mer att ungarna inte gör som vi gjort. Att punkarens barn blir bibliotekarie och bibliotekarien barn punkare…
    Nu har jag ju dottern på samma företag som jag jobbar men det var nog mer en slump än något annat. Jag är mest glad över att ungarna rest/reser, det hade jag velat göra men ibland tänker jag att dom inte kommer att få mycket till pension.

  3. Corleonia skriver:

    Jag är jätteglad för att barnen jobbar och har ordnat liv. Och ibland fattar jag inte hur det gick till, jag som har så rörigt själv?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s