Knaster i sändningen

Imorse vaknade jag en timme innan klockan skulle ringa. Liiite onödigt tyckte jag, låg kvar en stund bara för att konstatera att jag inte kunde somna om. Funderade lite kring döttrarna, men de väljer ju själva hur de ska leva, så det var inte mycket kreativt som kom ut av det heller.

Gick upp, drack kaffe, tassade runt i bloggosfären, kände ett pirr i kroppen. Såg på nyheter, bläddrade i tidningen, kände orosbubbel i ådrorna. Tittade ut genom fönstret, möttes av gråludd och bortsmältande snö. Kände mer olust i kroppen. Men va fasen! tänkte jag, drog på mig överdragskläder ovanpå sparkdräkten. Dekorerade armarna med reflexband (jag är nästan manisk med den detaljen så här års) och begav mig ut i mörkret. Gick och gick, vevade med armarna. Motade dumtankar. Insåg att en liten man femtio meter framför mig, kände sig förföljd, så jag vek av och lät honom fortsätta utan mig flåsande i nacken.

Återvände hemåt efter en halvtimme, varm i kroppen och med blodet glatt skuttande i ådrorna. Kände (mer än tänkte) att jag bestämt mig för några olika saker under promenaden. En skön känsla! Måste fortsätta att prata med mAnnen. Små orosmoln seglade ju upp på vår ljusblå himmel i lördags. Han är visst inte helt bekväm med att jag inte alltid väljer att följa med honom på allehanda familjesammankomster. Jag förklarade att jag har en relation med honom, inte med hans bröder, mor och hela vänskapskretsen. Ibland väljer jag mitt eget sällskap framför söndagsmiddagar. Jag kommer troligen aldrig att välja bort mig själv igen. Ok, jag är kanske krass och fräck, men jag tillåter mig att disponera min tid efter mitt tycke.

Sedan kom funderingar kring varför jag inte tränar längre. Väljer att inte fördjupa mig i de tankarna, utan bara  leta reda på mina rutiner igen. Fler böcker vill jag läsa. Fler biobesök vill jag göra. Mer vegetariskt vill jag laga. Resor ska planeras.

Ingen ko på isen alltså, allt ligger inom räckhåll och det känns bra. 🙂

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Knaster i sändningen

  1. pysbloggen skriver:

    Härligt med ordning och reda i tankarna. Ibland funderar jag på om jag är för ego, men å andra sidan, varför inte? Jag tycker inte jag varit nog ego tidigare.

  2. Elisabet skriver:

    Igenkänning. På hög nivå.
    Problemet – om det är ett problem – är när motparten ALLTID ställer upp och mer än gärna hälsar på min sida. Då känner man sig om möjligt än mer egocentrisk.

  3. Tomtan skriver:

    En promenad kan gör gott på många nivåer….

  4. Tomtan skriver:

    Gott Nytt År!

  5. Chili skriver:

    Tycker inte man ska prioritera bort sig själv 🙂

  6. Monet skriver:

    Oj. Tror att man i en relation måste ge och ta. Även om man inte gillar söndagsmiddagar med mor och bröder så blir det aldrig på djupet om man inte är generös och delar med sig av sin tid på det sättet. Man behöver väl inte tappa bort sig själv för det? Been there, done that så det är vad jag tror. Sen är det ju olika för alla förstås!

  7. Maria skriver:

    Som vuxen i en ny relation får man vara fräck och krass. Ibland kan man följa med men det får aldrig bli ett måste.
    Jag tycker att du blivit så jävla modig.

  8. pbloggen skriver:

    Pysbloggen – ja, vem ska bestämma över vår liv, om inte VI?

  9. pbloggen skriver:

    Elisabet – det där kan bli en hake, men jag försöker tänka ”då är det hans val”. 🙂

  10. pbloggen skriver:

    Tomtan – en promenad skadar aldrig! 😉 Gott nytt år till dig också!

  11. pbloggen skriver:

    Chili – nix, då förminskar vi oss och hur attraktivt är det? Jag avskyr när livet ger mig skoskav.

  12. pbloggen skriver:

    Monet – visst är vi olika, vi människor. Det är det som gör livet så intressant. Historien förtäljer ju inte de gånger jag faktiskt deltar i familjekonstellationer. Att kämpa för att vara till lags är inte äkta i mitt liv längre. Jag vill ge och få ärlighet, det förtjänar jag.

  13. pbloggen skriver:

    Tack Maria! 😀

  14. Monet skriver:

    Jag reagerade mest på att du skrev”jag har en relation med honom, inte hans mor, bröder och hela vänskapskretsen”. I min värld kan man inte resonera så. Det går inte att isolera en människa från sitt ursprung och sitt sammanhang och välja att inte fördjupa en relation med de andra mönniskor som är viktiga för honom. Han är ju uppenbart inte bekväm med det heller och då har ni ju ett problem. Säkert också kring hans barn vars reaktion du heller inte gillade.

    Klart att du har rätt att vara krass, rak, ärlig och sätta dina behov främst. Och att vara tillsammans med motpartens släkt och vänner kan vara tålamodsprövande förstås, särskilt om det kanske tar mycket tid man vill ägna åt annat. Men om detta blir ett problem som ”skaver” för den ena parten, då måste man ju hitta en hållbar kompromiss, annars är det min erfarenhet att det lätt kan gå åt pipsvängen av sånt här. Leva fullt ut i en relation kräver faktiskt att man också gör eftergifter och ställer upp på mindre roliga saker. I nöd och lust som det ju heter. Och om det gläder din man att du är närvarande i sammanhang som är viktiga för honom, nog borde det väl glädja dig också då? Utan att du som sagt, förlorar dig själv eller känner att du måste kämpa för att vara till lags? Lycka till med fortsatt prat och ett Gott Nytt och lyckligt År önskar jag dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s