Så är det

Jag kallade honom livskamrat häromdagen, mAnnen som jag är nästansambo med numera. Det kändes naturligt och ofarligt, helt självklart. Han är mannen jag kan och vill bli gammal med och det känns tryggt. Om det sedan verkligen blir så, det vet ju faktiskt ingen. Det har ju krängt till i livets berg- och dalbana förr, så jag tar inget för givet, i synnerhet inte en annan människa.

Men jag tillåter mig att landa i känslan och njuta av harmonin. Inget tjafs och inte en massa funderingar på vad han vill och vad jag vill. Det finns ett vi och eftersom jag är en tvåsamhetsmänniska är jag nöjd.

Banalt. Vardagligt. Underbart.

wpid-20150316_100209.jpg

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Så är det

  1. Maria skriver:

    Vad skönt det låter!

  2. pysbloggen skriver:

    Härligt! Harmoni.

  3. Precis den sortens harmoni jag också hoppas att finna så småningom. Grattis! 🙂
    Hoppas att det varar länge, länge, länge…

  4. Corleonia skriver:

    Det låter så bra, lugnt och fint!

  5. miatankar skriver:

    Det låter väldigt sunt och behagligt. Ett bra förhållande, helt enkelt!

  6. MarveW skriver:

    Härligt. Så glad att du njuter av harmonin.

  7. lenaikista skriver:

    Känner igen, detta att vila i det självklara. De är bara att tacka o ta emot. Så har man det kvar, oavsett vad som kommer sen.
    Älskar vardan. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s