Den där måndagen…

Motståndsdagen. Dagen då kroppen sa att ”nej, idag ska du inte åka till jobbet”, vad var det som hände då egentligen? Om någon nu till äventyrs har undrat.

Jag körde såklart till jobbet, startade datorn, läste mail, rafsade bland kalkyler och låneansökningar. Visste att mitt gudbarn var på väg från Småland med sin lilla dotter för att hälsa på sin farmor och farfar (mina föräldrar) några dagar. Förvånades när hennes namn blinkade till på mobilen och svarade direkt.

-Farmor ringer och säger att jag ska vända hem igen. Farfar är sjuk och har fallit ihop. Hon måste ringa ambulans! Varför ringer hon mig!?

En förtvivlad guddotter gråter i luren och jag sköljs över av ett lugn. Pratar en stund med henne och förvissar mig om att hon står stilla med bilen, säger åt henne att leta upp ett kafé, ta en kopp kaffe och avvakta en stund med fortsatt körning till Skåne. Sedan ringer jag mor, som är upprörd. Far vill inte ha någon ambulans, vilket jag tycker är av underordnad betydelse. Uppmanar mor att ringa sjukvårdsupplysningen, när jag förstått att far är kontaktbar iallafall.

Jag packar ihop och kör hem till mina föräldrar, där jag möter ambulansen. Pratar med föraren och får veta att det är förhållandevis bra med min far, men att han får följa med till sjukhuset. Undrar för mig själv om ambulanspersonal är av ett eget släkte. Den här mannen hann förmedla lugn, trygghet och lite humor på de få minuter vi talades vid. Sånt imponerar på mig.

Gick upp till mor, som rekommenderats att stanna kvar hemma, vilket hon uppskattade. Tog kontakt med guddottern och berättade om läget och välkomnade henne hem till mig.

Sedan ägnade jag dagen åt att vara dotter, mamma, faster och mormor. Äldsta anslöt på eftermiddagen tillsammans med sin son. De två kusinerna fick träffas och deras telningar bekantade sig med varandra. Mor fick vila, om än lite motvilligt. På kvällen kom far hem igen, märkbart trött efter dagen och med stappliga steg. Kanske det bara var ett blodtrycksfall, som gjort att han inte kunde gå. Vi vet inte.

Dagen efter kom en sjukgymnast med rollator, något vi förespråkat länge, men som far inte velat höra talas om. Nu får vi se om han kan acceptera sin nye följeslagare.

Detta är en nästan ny del av livet, då jag står mitt i allt, tillhör mittengenerationen. Tackar min lyckliga stjärna att jag har en trygg livskamrat att komma hem till.

*P*

Och någonstans undrar jag varför jag kände ett sånt motstånd den där morgonen. Visste jag något inuti mig, som jag själv inte förstod just då?

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Den där måndagen…

  1. Maria skriver:

    Bättre måndagar kan man ju ha.
    Vi vet så lite om hur våra tankar funderar, kanske finns det medvetanden som vi inte känner till – vem vet?
    Bra att allt löste sig ändå.

    • pbloggen skriver:

      Det finns kanske ett sinne som gör sig påmint ibland. Jag tycker att det känns helt ok.
      Ja, det blev bättre än jag först vågat hoppas på.

  2. Corleonia skriver:

    Ja du, man kan undra ibland. Skönt det verkar bättre nu.

  3. pysbloggen skriver:

    Men ååå, vad skönt att det ändå gick bra. Min far fick rullator för över ett halvår sen, han ifrågasätter den fortfarande.

  4. Znogge skriver:

    I bland får man känslor eller föraningar som man inte kan förklara…

    Hoppas att det bara var ett blodtrycksfall även om det kan vara nog så dramatiskt. Men förhoppningsvis blev han ordentligt undersökt. Rollatorn kan nog vara ett bra sällskap framöver.

  5. MarveW skriver:

    Känns svårt att hamna i denna typ av nya situationer och att hitta sin ”nya roll”. Åtminstone är det så för mig, jag är inte förberedd. Hoppas att du hittar ett bra sätt att förhålla dig till alla som behöver dig.

  6. WoW skriver:

    Ibland känns det som om man var navet i hjulet, på sätt och vis är man väl det också. Fast det är skönt att cykeln har ett hjul till, precis dom du skriver!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s