Såklart jag vågade!

Det var ett bra tag sedan jag ägnade mig åt dejting. Därför var det lite extra pirrigt när tåget i lördags rullade in på en perrong i Köpenhamns utkant. Där någonstans i ”hörnet vid det gula huset” väntade Maria, kvinnan vars bloggar jag följt länge, länge. Hon som inte dansar bland folk, inte förstår skånska och inte tycker om att kramas. I helgen har vi både dansat, pratat och kramats. 😉

Vi möttes för att gå på Irrhönans 50-årsfest tillsammans med ytterligare en bloggare, WoW. Vilket dygn vi fick tillsammans! Inte  kände jag mig utanför inte, det gick liksom inte i det sällskapet.

Maria och jag började nosa på varandra under promenaden till Irrhönans festlokal, där vi träffade festföremålet. En kopp kaffe senare styrde min nyfunna vän med van hand Irrhönans Fiat till hotellet där vi sammanstrålade med Wow som jag skulle kampera med. Efter lite tillpiffning körde vi tillbaka till festlokalen och balunsen drog igång med välkomstdrink och trevlig presentation av gästerna. Vegansk buffé avnjöts tillsammans med vin, roliga sånger som krävde extra uppmärksamhet sjöngs och tal hölls. Danska och svenska blandades. För mig som skåning gick det hyfsat.

Någonstans efter maten fylldes lokalen av dunkande djembetrumma. Underbart tokhärligt! Mannen som kom intrummandes visade sig vara ett makalöst energiknippe, som på skön engelska fick drygt 50 skandinaver att stampa, tjoa och skaka sina stela kroppar. Jag är fortfarande hög av upplevelsen och har redan kollat in stans kursutbud i afrikansk dans.

Tack fina Stina för att jag fick vara med på dagen som blev så otroligt speciell. En dag där sorg tilläts att gå över till glädje och bli en dag som alla närvarande kommer att minnas för alltid. ❤

Nya vänskapsband knöts och jag känner mig så lyckligt lottad att fortfarande hitta guldkorn i den mänskliga floran.

*P*

Jo, det var ju en skåning, en bohuslänning, en stockholmare och en Tysk. Tysken var lång och pratade bara engelska, hade jag fått höra. Men jag drömde om honom för ett par veckor sedan och då förstod han skånska, så jag körde på det. Det funkade det också! 😉  (tyckte att det var artigast att tala om att det faktiskt fanns en man i sällskapet också)

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Såklart jag vågade!

  1. Maria skriver:

    Jag fattade ju aldrig det där med att du trodde att du skulle känna dig utanför. Vi känner ju varandra 😊
    Fantastisk helg!
    Tack.

  2. pysbloggen skriver:

    Afrikansk dans, det måste jag testa. Jag ser fram emot, med skräckblandad förtjusning, till den dagen då vi träffas, allihop.

  3. Znogge skriver:

    Vilken härlig helg! Tänk så många man lärt känna via bloggen.

    Kram

  4. Tomtan skriver:

    Va roligt!!!

  5. WoW skriver:

    Du började ju din bloggträffsbana med en storslagen fest, vad kunde gå fel liksom 😀
    Tack för sällskapet!

  6. Chili skriver:

    P så härligt det låter och jag känner verkligen att jag själsligen var med via alla era olika bloggar. Fantastiskt detta med bloggvänner!

  7. Det är ju ett härlig gäng 🙂 hoppas det passar så jag kan vara med igen nästa gång 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s