Konstig måndag

Jag fixar pumpasoppa i mina nya haremsbyxor,

image

de där som får mig att se ut som en huvudfoting.

Försöker smälta gårdagen som inte var så snäll. Middagen med ”svärmor” och sambons dotter var trevlig. Trodde jag. Men nyss nämnda dotter levererade en sanning som jag inte såg komma. Hon har inte känt sig välkommen här sedan dag ett. Que? Jag frågar henne aldrig någonting, inte ens på hennes födelsedag i fjol? För ett år sedan? Varför kommer detta nu? 

Hon ville diskutera vår relation. Hela familjens. Men vi andra ser inga problem? Att vara den som bor på annan ort och bara träffar övriga några gånger om året, kan ju innebära att man inte lär känna de nya ”familjemedlemmarna” lika fort, som om man hade haft en vardag ihop.

Jag, Yngsta och mAnnen satt bara och gapade när det tunga artelleriet avlossades. Först var jag tyst och tänkte hålla mig lugn, sedan blev jag mig själv. Varför sitta och ta emot något jag inte förtjänar? Jag har gjort så gott jag har kunnat i vår lilla relation, jag har tom varit extra försiktig, eftersom jag vet att den unga kvinnan har haft jobbiga relationer med ”modersgestalter” förut. Jag är sambo med hennes pappa, hon måste inte älska mig. Jag har två döttrar och aspirerar inte på att ta den rollen för fler.

Kvällen upplöstes i vredesutbrott, tårar och en dörr som skakade långt efter att sambodottern lämnat mitt hem. En förvånad, besviken och förargad pappa sprang efter.

Själv stannade jag kvar i soffan med min Yngsta tös, hon som inlett kvällen med att berätta att hon varit hos läkare och konstaterat att det finns en knuta i hennes bröst. Min lilla som ser framemot sitt livs äventyr om några veckor. Men nu händer annat fram tills dess.

Det vänder snabbt.

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Konstig måndag

  1. Corleonia skriver:

    Det måste blivit en väldigt olustig känsla av det som känts bra.

    Hoppas det blir bra med den lilla och knölen. Med det är det oroligt förstår jag.

  2. WoW skriver:

    Oj, först tänkte jag skrivit att det var fina byxor… och det var det ju men när jag läste vidare…
    Som det kan vända fort!
    Min dotter hade också en knuta men det var ingen fara. Den försvann sedan.
    Fast vi hann bli rejält oroliga 😦
    Kram på dig ❤

    • pbloggen skriver:

      Visst är byxorna härliga! 😊
      Javisst blir man orolig, även om det är ovanligt att det är något allvarligt i hennes ålder. Skönt att det gick bra för din dotter.
      *kram*

  3. pysbloggen skriver:

    Oj, vad hände? Trist. Och trist, men säkert inget att oroa sig för, småknutor kan komma av allt möjligt.

  4. Maria skriver:

    Först: jag brukar få knutor i bröstet som dom upptäcker när jag mammograferar. Hitintills har det bara varit vätska i dom. Det kan vara så för din dotter med.
    Vad gäller andra dottern förstår jag. Min egen äldsta är lite så. Hon lever utomlands och är hemma i perioder och känner sig alltid utanför men hon glömmer att hon flyttade hemifrån för 12 år sedan och att hon vill att våra liv stannar upp varje gång hon utan föranmälan befinner sig i Sverige. Oavsett om det är 1 vecka (lätt att fixa) eller ett halvår.

  5. Znogge skriver:

    Oj, vilken jobbig och tumultartad kväll. Att få orättvisa beskyllningar är inte roligt alls. Så oväntat dessutom…

    Jag håller en tumme för att knutan är harmlös.Har själv råkat ut för det men visst måste det kollas upp.

  6. Tomtan skriver:

    Oj! Det där lät inte trevligt…… Speciellt inte med Yngsta. ❤

  7. Ping: Pärlor | *P* rätt och slätt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s