Frukosttänk

Jag äter långfrukost med mig själv, försöker fånga tankar som far runt i huvudet. 

Tänker på hur lätt det är att jag agerar som jag är fostrad och att det krävs ständig medvetenhet för att bryta mönster. Funderar lite över hur olika våra liv kan se ut, ditt och mitt. Vad formade oss? Minns lunchdejten, fast det var nog mest bara en lunch, med mannen som läst beteendevetenskap. Jag berättade att jag är en sån som avslutar relationer, att jag sällan blivit lämnad, eftersom jag alltid tagit just det initiativet själv. ”Du måste prata med din terapeut om anknytningsteori” gned han in i ansiktet på mig. Det gjorde jag aldrig, för det fanns ingen terapeut i mitt liv då. 

Däremot har jag pratat med vänner, och tänkt. Känt. Ställt mig lite utanför mig själv och beskådat verket. Sett på mina föräldrar och då främst min mor, den dominanta. När det väl fanns en opartisk och utbildad samtalspartner i mitt liv, undrade hon vid ett tilldfälle om jag inte hade någon far. ”Du nämner aldrig honom” Märkligt. Eller inte. Mor har ju alltid varit den som jag haft som motspelare, som styrt och ställt med mitt inre. Som jag låtit styra och ställa, tills för ett antal år sedan. 

Det här tänker jag på i relationen till mina döttrar, att inte döma, inte vara sarkastisk, att vara öppen. Ofta fungerar det, ibland inte. 

Jag tänker på starka känslor och sex. Hur jag aldrig förstått det där med försoningssex. Jag funkar inte så. Fast hur ofta har jag bråkat med männen i mitt liv, förresten? 

I söndags gav jag mig ut i naturen med min känslostorm, lät den mojna i mig när dimman lättade runtomkring. Klarade nästan inte av mAnnens beröring och närhet när jag kom hem, men njöt av att gräva i trädgården bredvid honom i timmar sen.

Femtioett år och jag lär mig fortfarande nya saker om mig själv. 

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Frukosttänk

  1. Znogge skriver:

    Det låter ibland som en klyscha när man säger ”vi lär så länge vi lever” men vi gör i alla fall insikter livet igenom. Förvånar oss själv ibland. På gott och på ont…

  2. Maria skriver:

    Ibland blir jag alldeles utmattad av att vara medveten om mitt beteende och igår fick jag nya insikter som jag inte vet hur jag ska hantera

  3. Corleonia skriver:

    Man lär hela tiden, och jag önskar att jag kunde komma ihåg, för ibland förstår jag att jag har redan lärt mig detta, det är bara att jag inte minns nu.

  4. Känner igen mig i Corleonias kommentar. Som tusan.

  5. pysbloggen skriver:

    Tänk att ungefär liknande tankar har jag tänkt senaste dagarna.

  6. MarveW skriver:

    Känns viktigt att fortsätta lära känna sig själv, det är ju en del av alla leva och våga leva. Att våga titta efter, se saker hos sig själv – det är modigt. Trodde länge att det var något alla gjorde, men inser dagligen att det finns många som inte ser sina egna egenskaper.

  7. lenaikista skriver:

    Jag hade så dåligt (icke-)förhållande till min pappa så jag borde öht inte kunna ha nära relationer – åtminstone inte med män. Men det har jag inga problem med. 🙂

    Själv närmar jag mig sjuttio och lär mig massor om mig själv – mera tid nu? Gammelmormorn på 90+ ska vi inte tala om…
    Så vänta bara! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s