Pärlor

Det där med kärlek och förhållanden, det kan ju stötas och blötas i oändlighet. Ofta läser jag om sånt som inte funkar och sånt som är skönt att slippa uppleva. Om hur fantastiskt singellivet är. Först när jag levde ett fantastiskt singelliv och hade slutat att söka, föll bitarna på plats.

Jag ska inte tråka ut er, men idag insåg jag ytterligare en gång vilken klippa till man jag har träffat. Vi stod i en möbelaffär och hade just beställt två fåtöljer, när jag såg mAnnen stoppa ner sin telefon i ficka. ”Såja, nu ska vi köpa bullar och åka på ett litet besök.” Jag förstod direkt att det var min mor han hade ringt upp. ”Vi är ju så nära, då passar vi på att titta till dom.”. Nej, det är inte en revolution jag pratar om. Jag pratar om medmänsklighet och omtänksamhet. Fast det kan ju vara nog så revolutionerande i vissa människors liv. Mina föräldrar har aldrig kommit till mig sådär spontant, tyvärr. Så gör man däremot i mAnnens familj, det har jag berättat om förut. Han lär mig, han lär mina föräldrar. Vem uppskattar inte varma kanelbullar (från ett annat möbelvaruhus 😉), och ett samtal lite bara sådär en lördagförmiddag? 

För mig var det guld värt att se far hemma igen. Han var piggare än på länge. Mor tittade länge på min älskade man och undrade: du är lycklig va? Ja, det är han. Vi är lyckliga med varandra. Just nu bor mAnnen in sig här, gemensamt formar vi det hem som är vårt. Livet vi lever är behagligt, det är så som jag vill ha ett liv. 

Lite smolk i bägaren finns det dock just nu. Ni kanske minns att jag berättade om scenen som mAnnens dotter visade upp sist hon var här? Det där är inte utrett än. Själv har jag valt att låta det vara, hade en förhoppning om att den unga kvinnan skulle höra av sig. Visst har hon gjort det, till sin far. Honom bombarderar hon just nu med tråkiga ord och anklagelser. Jag vet inte riktigt hur jag ska agera, om jag ens ska göra det. Jag kan inte tvinga någon att tycka om varken mig eller mina döttrar. Det är liksom det som är kärnan i all vänskap, känslan för varandra.  Mannen tar sig hårt av att dottern kör på som hon gör. Just nu sover han gott i nya soffan, där han förövrigt kan ligga raklång med sina dryga 190 cm. 👍

Jag njuter av ett glas Ripasso, som ett par kunder gav mig när de lämnade oss för en konkurrent. Lite udda, men härligt för mig att få den uppskattningen som person. 😎 

Skål på dig! 

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Pärlor

  1. ylva akerstrom skriver:

    Det är dom små sakerna som räknas… Den där extra lilla vardagsomtänksamheten ❤

  2. Chili skriver:

    Det låter som något att skåla för. 🍷

  3. pysbloggen skriver:

    De små sakerna som gör det! Relatoonstankar, jag har dem nu jag med. Av glädje över min tvåsamhet.

  4. surridurr skriver:

    Förstår det måste vara en knepig situation det där. Kan inte råda, men jag tror att det är bäst om det får vara mellan far och dotter det ska reds ut. Kram

  5. irrhönan skriver:

    Jag har förmånen att ha varit ”utsatt” för din och din mAns kärlek och omsorg – jag är tacksam och ödmjuk och är full av respekt.
    Hade helt missat det där om dottern – hans – men det har ju varit lite fullt upp här *host harkel* och nu har jag läst ikapp. Hennes problem är hennes, synd att det ska gå ut över hennes far – och er andra. Jag antar att allt du gör är fel oavsett vad du gör, så gör ingenting. Var du. I längden är det det enda som fungerar.

  6. MarveW skriver:

    Får känslan av att de du och mannen har är starkt och vackert och tål en hel del. Relationer är inte lätt, särskilt inte mellan barn och föräldrar och det krävs lite klurighet för att få det att fungera. Önskar att det fanns enkla svar men det är ju så individuellt. Hoppas att det löser sig snart.

  7. Maria skriver:

    Antar att dottern är över 14? Då är det hennes problem.

  8. WoW skriver:

    Nä det är nog ingen idé att försöka tränga sig på. Om hon kommer på andra tankar kommer hon ju självmant och då gäller det nog bara att inte glömma att lämna dörren på glänt så att hon kan slinka in

  9. lenaikista skriver:

    Gott att läsa om er – o lustigt hur man skriver mest om problem. I mina dagböcker ser mitt liv mkt knepigare ut än det varit, för det är ju sånt jag har behov av att bearbeta. ”Hälsan tiger still”…

    Det man som vuxen kan göra är väl att tydligt lämna dörren öppen. Och ge föräldern sitt stöd, så att han inte hamnar i korseld. (Allmänt resonemang, knappast aktuellt här. 😉

    Tror att det är en fördel om man har egna barn, både för att förstå och inte känna sig helt utanför.
    Men svårt. Så tacksam att vi sluppit allt sånt med våra 2 + 2 barn.

  10. Maria skriver:

    Tänkte på det igår, under middagen, när kvinnan intill berättade att hennes föräldrar skilt sig bär hon var 24 ”och pappa åkte till Thailand och kom hem tatuerad och helt annorlunda så jag har inte träffat honom på sju år. Jag känner inte längre honom”
    Ja. Så ser väl livet ut. Alla förändras efter uppbrott. Hur länge ska barnen få bestämma över föräldrarna. Ska föräldrar behöva välja mellan ett annat liv och barnen – vuxna barn? Det verkar ju helt sjukt.
    Vi får alla ta vårt ansvar och aldrig leva livet på någon annans villkor. På samma sätt sim vi accepterar våra vuxna barns val ska dom acceptera våra.

    • lenaikista skriver:

      Ja, vi måste acceptera varandras val, både (vuxna) barn o föräldrar.

      Knepigt blir det först om man ser att ens nära far illa. (Fast man kan ju dessutom ha fel!)

      En vän till mig såg att dotterns kille inte var bra för henne. Hon tyckte det viktigaste var att hon fanns kvar för dottern, hur det än skulle gå (hålla dörren öppen).

      Så hon träffade båda, talade om sin uppfattning om dotterns partner när hon frågade (för det gjorde hon), men inte annars. Fast det var svårt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s