Sextiofyra

Just så många vinglas diskade och torkade jag för hand igår. Men vet ni? Det gick som en dans! 

Lördagen blev lyckad, precis som ni förutspådde. 😉 Detta trots att sommeliern ringde 2,5 timme innan han skulle vara här och meddelade att han var kanonförkyld. Jahapp! Fram tills dess hade innehållet i vinlådan varit hemligt, men då fick mAnnen raskt öppna den och börja söka på nätet efter information.

Vid det laget hade jag lugnat ner mig, eftersom bordet var dukat och de sexton sittplatserna ordnade. image

I ett enda huj hade trädgårdsmöblerna åkt upp på vinden. Där uppe har de aldrig stått, men sambon är ju en hejare på att röja, och det var skönt att slippa knö in allt i förrådet. Några saker som stått på vinden åkte ner och ut i firmabilen. Nu är de ett minne blott. Möblerna som normalt sett står i vardagsrummet, såsom soffa, ett par bord och ett litet skrivbord, hade tryckts in i ”tredje rummet”. 

Mitt i allt fixande högg jag tag i mAnnen, gav honom en smällkyss och berättade hur bra han är för mig. Han får mig att göra saker jag egentligen inte vågar. Jag har ju vissa hang-ups vad det gäller en del sociala kontakter. Det där är ju ingenting som syns utåt, jag tas ju oftast för öppen och enkel. Men vem tusan är genomgående enkelt konstruerad?

Precis sådär vill ha det. Precis så vill jag att en relation ska fungera – vi ska känna oss trygga med varandra och locka fram det bästa. Svårare än så ska det inte vara. I min värld finns inte plats för oro, spel och funderingar om varandra. Rakt, kärleksfullt och ärligt. 

Åter till ämnet kanske? Gästerna trillade in som snögubbswannabees. Stora, blöta snöflingor vräkte ner över min lilla by hela lördagkvällen. Gratinerade musslor, portugisisk fiskgryta, grekisk sallad, marinerad oxfilé, focaccia, krämig gorgonzola och säkert något mer, dukades upp på köksbordet.

Vi doftade på vinet, snurrade glasen, kollade på färg, smakade, jämförde och pratade. Det dröjde inte lång stund innan ljudvolymen var hög, precis som stämningen. 

Efter provningen gick vi loss på buffén och jag bara njöt av tillvaron. Natten till lördagen hade jag vaknat, legat och skruvat på mig. I mörket ställde jag mig själv frågan: vem är du rädd för? Och så gick jag igenom gästerna. Flera av paren känner jag mig trygg med. Något av dem är jag fullständigt likgiltig inför (hemsk jag är). En kvinna prickade jag in. Henne kände jag mig obekväm inför, kände jag. Det är alltid skönt att bena upp dumtankar sådär. Plocka ner dem i sina beståndsdelar och upptäcka att de inte är så gigantiska trots allt.

Döm om min förvåning, när nyss nämnda kvinna var den som gav mig den goaste kramen när hon kom. Där släppte min oro. 

Igår återställdes lilla hemmet, glas diskades som sagt, och sedan kom tröttheten. Men det var en nöjd trötthet och då är det ok.

På kvällen kom Bron. En perfekt helg! 

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Sextiofyra

  1. Chili skriver:

    Härligt, jo man ska utmana sig. Känslan när man övervunnit ett hinder hur stort eller lite den än tycks vara, är så skön!

  2. pysbloggen skriver:

    Se där, vad härligt!

  3. Znogge skriver:

    Så härligt att det blev bra men disken… Glas är inte min favorit!

  4. lenaikista skriver:

    Att kolla in sina rädslor är oöverträffat. Ofta spricker de i solen – krymper gör de alltid, i min erfarenhet i alla fall.

    Relationsfreak som jag är ÄLSKAR jag din beskrivning! Glömmer aldrig när vattenrädda jag tack vare att min man var med vågade slappna av så att jag upptäckte att jag faktiskt FLÖT då. WOW!

  5. AllaMinaDagar skriver:

    Härligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s