Mitt mål?

Idag var det då äntligen dags för besök hos sjukgymnasten. Slut på den nedåtgående spiralen, där jag inte riktigt vågar tränar, med rädsla för att knäna ska göra sådär förbannat ont som de gör ibland.

Knäna böjdes hit och dit, korsbanden fick ok, skador uteslöts. Lite kobent har jag alltid varit och så kommer det att förbli. Att jag sedan fyllt 52 år gör ju sitt till. 

-Vad är ditt mål? undrade Svante Sjukgymnast. 

-? Hmm? Att inte vara begränsad, utan kunna träna det jag vill och framförallt kunna sitta på golvet med barnbarnet en stund och sedan ta mig upp utan att se ut som en drogad ko. Jag vill hitta övningar som stärker mig, så att mina knän slipper ta stryk.

Som tur var hade jag träningskläder med mig, så det var bara att skutta i dem och bege sig ut i gymmet. Där fick jag börja på crosstrainern för att få upp pulsen och låta kroppen vakna till. Sedan plockade vi ihop ett litet träningsprogram till mig. Det inleddes med armhävningar. ”Jag gör tjejvarianten” informerade jag Svante om. Efter några stycken avbröt han med ”Du får köra vanliga, du är ju stark!” Så fick det bli! Därefter kom pilatesbollen fram och jag fick känna på ett par bra övningar där också. Just det där att kunna köra med kroppen som motstånd och vikt, passar mig utmärkt. Inga maskiner alltså. De förespråkade Svante inte heller. Om jag inte vill bli kroppsbyggare, alltså. Tror inte det va? 😉

Nu är det bara att kämpa på och vet ni vad? Jag tycker att det ska bli riktigt kul!

image

En bra start på veckan. 🙂

*P*

När vi gick ner från gymmet, kom jag på vilket mål jag ska ha: att kunna gå nerför backar utan att ha ont. Jag och mAnnen vill ju vandra, och det var just vägen nerför som var jäkligast när vi var i Cortina.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Mitt mål?

  1. Maria skriver:

    Det ska mycket till innan man blir kroppsbyggare 😉
    Men det låter ju som ett jättebra och funktionellt pass – kör hårt!

    • pbloggen skriver:

      Jag har alltid tyckt att kroppsbyggeri är ett läskigt fenomen och föredrar kroppar och muskler som är funktionella. 🙂

      • Maria skriver:

        Ja men det är vad dom blir när man lyfter tungt. För att få stora bulliga muskler måste du äta mer, deffa så dom syns och jobba arslet av dig på gymmet i många år… om du är man. Som kvinna får du lägga på svårigheterna x 3…

  2. pysbloggen skriver:

    Tjejvarianten, sånt ogillar jag, det är nedvärderande. Om det menas armhävningar på knä, så säger man det. I övrigt är armhävningar på knä inte en bra övning, som armhävning sett. Heja dig!

    • pbloggen skriver:

      Det var jag som mesade att sa tjejvariant, mest för att jag alltid är orolig för att misslyckas. Nu blev det ju precis tvärtom. 😊

      • pysbloggen skriver:

        Tjej är inte likställt med misslyckande. Inte heller enklare. I boxen finns två olika modeller av skivstång, en grövre på 20 kilo och en smalare på 15. När jag började där motsatte jag mig starkt begreppet ”damstång”, vilket unket begrepp. Vi som inte känner oss som damer, vad ska vi ha? Tjejer med stora händer/killar med små ska de ha speciella stänger? Nu heter de smal och grov stång.

  3. Maria skriver:

    Läste just något och tänkte på Svante ””The myth that women shouldn’t lift heavy is only perpetuated by women who fear work and men who fear women.””

  4. miatankar skriver:

    Nedför frestar på knäna mest, visst är det så… Än så länge klarar jag uppför och nedför i sakta mat utan att få ont. Många, många har problem med sina knän, så vad bra att du kan köra på nu och träna dig på ”rätt sätt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s