Plötsligt är det måndag igen

Utanför fönstret solsken och blå himmel, på bordet rostat surdegsbröd med avocado och i koppen Arvid Nordqvists kaffe. De senaste dagarna rör sig inuti mig. Älskade dotterna har kommit hem från Australien, förvisso på några veckors besök, men ändå. Underbart att ha henne här, få krama henne, äta frukost och ta en morgonpromenad med henne. I lördags var hennes närmsta vänner här, var och en komponerade sin egen pizza och gräddade i grillen som mAnnen letade fram på Blocket. 

Far min ligger på sjukhus igen. Han föll när han skulle hämta posten häromdagen, slog sitt huvud och fick bli sydd. Ett ungt par hade hittat honom på golvet vid hissen, blodig och oförmögen att resa sig upp igen. De larmade ambulans och hämtade mor. Nu väntar nya undersökningar av hans hjärta. 

Jag var med döttrarna i Lund och hälsade på deras far i torsdags och häpnade över hur snabbt han har hämtat sig från den stora operationen. Om allt vill sig väl kommer han hem i dagarna. Det gjorde ont i hjärtat att se vår yngsta gråta tyst när hon kramade sin pappa – länge länge.Han har förändrats mycket under den tid hon varit borta. 

Livet kränger hit och dit, bjuder på ljumma sommarvindar och iskalla sjukdomsbesked. Vissa saker kan vi inte rå på, andra går att förändra tex arbetssituationen. En kväll i förra veckan var det bara jag och chefen kvar, då passade jag på att fråga hur han tycker att vi har det. Han såg förvånad ut. Oförstående. ”Ja, kontoret. Gruppen. Du och jag” förtydligade jag. Sedan berättade jag vad jag såg och kände och ibland undrar jag om jag är utrustad med fler känselspröt än andra. Eller så är det bara så att jag bryr mig om stämningar, inte accepterar gnissel i gruppen och ser en fara i uppgivenhet. Redan dagen efter märktes en förändring…

Jag har sommarupplevelser och bilder att dela med mig av, men tar det i ett eget inlägg. 🙂

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Plötsligt är det måndag igen

  1. gunnardeckare skriver:

    Tråkigt med din far. Har han inte nåt trygghetslarm?

  2. pysbloggen skriver:

    Bra att du säger ifrån när det gnisslar på jobbet, livet gnisslar nog som det är ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s