Att inte vara till besvär

Inte störa, inte ligga någon till last.

Det är när mor värjer sig mot förslag om hjälp, som jag inser var den där känslan kommer ifrån. 

Var duktig, prestera, bli någon att vara stolt över.

Jag vete fasen hur mycket näring till kreativitet det där gett genom åren. Outtalade ord likt en kil i bakhuvudet.

Konstigt vilka ord som plötsligt hittar tangentbordet, när jag egentligen sitter och letar efter studentpresenter på nätet.

To be continued…

*P*

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Att inte vara till besvär

  1. Mannens mor vill inte heller ligga till last. Så till den milda grad att hon inte ens ringer för att prata med sitt barnbarn. Det har resulterat i att dottern inte har ngn kontakt med farmor (mannen är ju inte den som ser till att det rings upp och jag har slutat fixa med det också). Synd tycker jag men vi har bjudit in flertalet gånger till kontakt men man måste vilja lite också.

  2. Maria skriver:

    ”Kan själv” man lär sig mycket men ibland inser man att det bara är dumt

  3. Znogge skriver:

    De flesta människor vill nog klara sig själv men samtidigt så är vi inte mer än människor och behöver varandra! Det gäller nog alla 😀

  4. lenaikista skriver:

    Min dotter sa träffande om sin mormor att hon tog hand om alla utom sig själv. Jag är nog mera ”besvärlig”, tror faktiskt att mamma medvetet gick in för det. Att vi inte skulle behöva prestera för att räknas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s